| 2 Kor 5:14 P |
Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. |
| 2 Kor 5:15 |
Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem. |
| 2 Kor 5:16 |
Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. |
| 2 Kor 5:17 P |
Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. |
| 2 Kor 5:18 P |
Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. |
| 2 Kor 5:19 P N |
Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. |
| 2 Kor 5:20 P |
Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. |
| 2 Kor 5:21 P |
Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet. |
För några veckor sedan fick jag en fråga – tror du att man kan överdriva nådeförkunnelsen? Om vi menar allvar med att vi blir frälsta genom tro – borde vi då inte sluta förkunna synd och skuld – det trycker bara ner människor och hindrar dem från att helhjärtat söka sig närmare Gud.
Tanken är välvillig. Mannen som frågade mig visste mer än väl hur svårt det är för en rökare att sluta röka, eller för en missbrukare att sluta dricka eller droga. Han tänkte att om vi menar att alkoholisten blir frälst genom tron på Jesus Kristus – då kommer kyrkans undervisning om att det är fel att dricka för mycket bara ge honom skuldkänslor varje gång han söker Gud – han kommer sitta fast där, kanske för resten av sitt liv – och aldrig känna sig välkommen in i det allra heligaste pga. Sin synd.
Illustrera frälsning och helgelse… – ingen gräns utan riktning – en gång frälst alltid frälst – inte svart liv ”utanför” och inte alltid vitt liv ”innanför”
Det finns ju kristna som gör långa listor över allt som måste uppfyllas för att bli frälst – man måste tro på Jesus, sen måste man bekänna sina synder, sen måste man göra gott mot andra och sen måste man vittna om sin tro osv. Jag är inte av den uppfattningen – jag tror att namnet Jesus är frälsande – rövaren på korset han inte med mer än första punkten på listan och han verkar bli frälst.
Jag tror vi måste skilja på frälsning och det frälsta livet – skilja på frälsning och helgelse helt enkelt.
Men visst finns det tillfällen när man önskar se mer frukt i en kristens liv… när man undrar om en människa verkligen kan kallas frälst eftersom de bara fortsätter leva som de alltid gjort.
Det verkar som om Paulus tanke om detta är att bekännelse till Jesus utan en åtföljande vilja att bli mer lik Jesus är att likna vid tomma ord… eller till och med ett öppets trots. Jag ska försöka visa hur den tanken går, men låt oss börja med grunden – tron på Jesus Kristus…
Det är lite ungefär som att tacka ja till advokat – fast ännu mer – tänk dig att du sitter i häkte, för ett brott du faktiskt begått… så kommer en annan man och säger att han kan byta plats med dig – han kan ta på sig det du gjort och du går fri – men det är bara ett erbjudande – du måste själv tacka ja eller nej.
Vi säger att man blir frälst genom att tro på Jesus – det vi menar är förståss inte att tro att han har funnits eller ens att han finns – inte att tro att det som står i Bibeln om Jesus är sant eller att ens att tro att han verkligen dog och uppstod och tog all världens synd på sig.
När vi säger ”tro på Jesus” så menar vi att tro Honom om att vara vår frälsare – vi sätter vårt hopp till honom istället för oss själva – det innebär både ett ja och ett nej – nej till att jag klarar mig själv och ett ja till erbjudandet om Jesus ställföreträdande – säga Ja tack, det är OK att du tar mitt straff på dig. Det innefattar också att bekänna Honom som Herre eftersom det innebär att själv kliva ner från tronen i sitt eget liv – när man säger ja till Jesus säger man automatiskt nej till sig själv. Alltså – jag inser att jag är beroende av Jesus för min frälsning och därmed inser jag också att det inte finns någonting jag kan göra för att uppnå frälsning – jag räcker inte till men Jesus räcker till för mig och för alla.
MEN – låt mig nu omedelbart skjuta in en passus här… Det är ytterst sällan den som blir frälst förstår den fulla teologin bakom tron på Jesus Kristus. Och det är int heller något intellektuellt prov vi har att klara – ett barn kan uttrycka sin vilja att tro på Jesus – och så också varje människa som bara har en känsla av att de vill tro – man kan gå på ett möte, höra en predikan eller till och med en enkel sång på radio eller TV och plötsligt drabbas av känslan att vilja tro på Jesus. Människor i svåra situationer som hört talas om Jesus för hundra år sedan i söndagsskolan kan i desperation ropa ut Hans namn och fantastiska saker kan ske.
Det är alltså inte nädvändigt att förstå vad det innebär att tro för att kliva in i frälsningen. Man skulle nästan kunna kalla det magi, även om jag vet att ordet inte hör hemma i kyrkan – men själva namnet Jesus är frälsande i sig – därför att Gud ser till viljan, önskan – inte alls till förståelsen.
Men nu tillbaks till frälsningens teologi – jag sa att det ytterst är en förståelse av att jag som människa inte räcker till utan jag behöver Jesu ställföreträdande.
Är det inte orättvist och konstigt att Gud skapar oss så att vi inte räcker till?
Alltså, jag tror ju att det är det som är själva hemligheten i att vara människa – vi är skapade till Hans avbild – till och med NÄSTAN till gudaväsen skapade Han oss – vi är skapade så att vi klarar våra jordiska liv själva – utan Gud – vi klarar till och med av att bygga upp hela samhällsstrukturer baserade på mänskliga rättigheter och respekt för varandra utan Gud – men för vår själsliga, eviga existens och för att känna oss riktigt hela som människor så är vi beroende av relation med Gud.
Det går att hålla ett nyfött barn vid liv med maskiner, det går att skicka näring rakt in i kroppen osv. men frågan är vad det skulle bli för en människa av en sådan uppväxt. Precis som ett barn är beroende av mänsklig omsorg för att i sann mening kunna existera som människa – inte bara kroppsligt utan att bli en hel människa – så är vi alla beroende av Gud. Inte för vår överlevnad här på jorden – inte för att bli framgånsrika eller för att lyckas i karriären – inte ens för att leva lyckligt, meningsfullt eller gott – det finns gott om människor utanför kyrkan som lever gott och gör gott – men vi är beroende av Gud för vår eviga existens, vår relation till Gud är det som gör att vår ande andas och lever med Honom – det är en koppling till evighet och helighet som ligger utanför oss själva – och det är den dimensionen som får oss att känna oss kompletta – hela – som människor.
Vi brukar säga att lagen är till för att visa att vi inte räcker till.
Och så tycker vi Gud är orättvis som skapar en lag som ingen kan följa.
Men då missar vi poängen. Grejen är ju inte den att Gud ställer upp en massa regler vilka som helst som var så svåra att vi alla ska känna oss kassa och gå förlorade – för att samhället ska kunna fungera människa till människa emellan så finns en hel massa regler som vi alla borde hålla oss till – regler som måste följas – precis som i trafiken. Det fungerar inte om vi blir avundsjuka på varandra – för det tar sig uttryck i bitterhet, stöld och till och med mord.
Grunden för lagen är de första 3 budorden – Älska Herren din Gud – ha inga andra Gudar – tänk på vilodagen – varför? – jo, för det utgör grunder för att våra liv ska fungera och för att vi ska kunna ens försöka leva upp till de följande sju budorden.
Men du sa ju nyss att vi inde kunde leva upp till lagen? Nej, men det innebär inte att vi inte ska försöka – häng med lite till så förstår du snart…
Alltså, grunden för att respektera varandras liv och egendom är kärlek – Genom att älska Gud förstår vi också att Han älskar oss – när vi förstår att Han som är Helig och Ren, den Evige, Herre över alla och allt – Skaparen – universums centrum – när vi förstår att Han älskar lilla mig trots allt skräp som jag fortfarande rymmer – då får vi perspektiv på vad utgivande kärlek är och också kraft att älska varandra trots våra brister.
När vi på ett eller annat sätt missar, trampar snett i lagen, då kallar vi det för synd – synd gör att andra människor tar skada. När jag är egoistisk hamnar andra i kläm, när jag är girig och alltför kär i saker o ting blir andra människor på jorden utan det allra nödvändigaste. När jag låter bitterhet och avund fylla mig tar det sig uttryck i ord och handlingar som sprider sig i min omgivning – och i värsta fall kan det tom. ta sig uttryck i handling som stöld eller mord. Och när vi sårar varandra så sårar vi Honom som älskar alla människor.
Så självklart ska vi försöka leva efter lagen – vi ska försöka tillämpa och förkunna lagen. Vi kan till och med kämpa politiskt för att upprätthålla principer som vi ser i Bibeln – sånt som vi tror är Guds principer för skapelsen och livet.
Det är så vi kan bidra till ett gott liv här på jorden – livet är fullt av orättvisor och orättfärdigheter – och Nåden genom Jesus Kristus – att vi är frälsta genom TRO och inte genom gärningar – ska på intet sätt leda oss till att vi bidrar till dessa orättvisor och denna orättfärdighet. Istället, säger Paulus, är det Kärleken till Kristus – och Kristi kärlek till mig – som motiverar mig, ja till och med tvingar mig säger Paulus, att försöka leva gott i förhållande till andra.
Så även om vi förkunnar att vi är frälsta genom nåd och inte genom gärning – så kan man säga att vi inte riktigt tar Guds utgivande och uppoffrande kärlek till oss på allvar om vi inte strävar efter att leva ett gudfruktigt helgat liv – ett liv efter lagen om du så vill.
Frälsningen beror inte av vår förmåga att hålla lagens bud, men frälsningens gåva gör oss motiverade att försöka vårda skapelsen, behandla andra som vi själva vill bli behandlade, älska Herren vår Gud över allt annat och vår nästa som oss själva – som Paulus uttryckte det – Kristi kärlek ger mig inget val!
Därför har Jesus inte avskaffat lagen utan till och med skärpt och summerat den åt oss – allt vad ni vill att andra ska göra för er – det ska ni göra för dem. Jesus har aldrig sagt – tro på mig och gör sedan som ni vill… Han säger – tro på mig – det är nog – det ärcker ända in i Himmelen – men om du tar min kärlek på allvar så försök också leva som jag, följ i mina fotspår, gå mina ärenden – inte för att rädda dig själv undan helvetets eldar utan för att vara med och skapa ett bättre liv för alla!
AMEN!