Mannen med lera på ögonen – Predikan i Vasakyrkan 6 okt 2013

 

Joh 9:1-7

1Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. 2Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” 3Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 4Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. 5Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” 6Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon 7och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende.

 

Den Gammaltestamentliga texten för idag är:

 

1 Mos 15:5-6

5Och Herren förde honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.” 6Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.

 

Temat är ”trons kraft”, men just de här två texterna tar sikte på den delen av tron som handlar om att tro det omöjliga… Tron är en gåva från Gud säger vi – eller Bibeln säger det – och tron är det hopp som bär oss, tron är vissheten i Jesus Kristus och tron är det som förenar oss.

 

Tron behövs också för att göra under – ibland hos dig, ibland hos någon eller några andra – men tron verkar vara en avgörande faktor. Och så finns det här temat rakt genom hela Bibeln – Gud vill ibland – titt som tätt faktiskt – utmana oss att tro det omöjliga.

 

När jag först läste dagens Johannestext bli jag sittande i egna tankar. Det är åtminstone två saker jag inte förstår. Varför smetade Jesus in lera i den blinde mannens ögon? Det gör väl ingen blind seende. Det verkar mer vara en metod för den som vill göra en seende blind!

 

Och varför är det plötsligt så viktigt för Johannes att ge en lektion i hebreiska? ”Siloa betyder utsänd.”

 

Jag brukade få rätt bra betyg på mina uppsatser under skoltiden, men en sak som jag alltid fick röda streck och bockar för var när jag flikade in förklaringar eller exempel som parenteser eller bisatser överallt.

 

När Bibelns författare, som skrev med en gåsfjäder doppad i bläck på pergament gjort av djurhudar, när de tar sig tid och plats på pergamentet att skriva in en sån här förklarande liten parentes – Siloa betyder utsänd – då måste det betyda något – något viktigt som Johannes och de andra Hebreerna som var med när det hände har förstått men som Johannes vet att läsaren av hans evangelium kanske inte kommer att fatta om han inte förklarar det.

 

Nå, nu kunde han gärna fått förklara lite till, för jag blir inte riktigt klok på det… Det är ju en intressant liten upplysning, men är det också på något sätt nyckeln till att förstå hela det här sammanhanget?

 

 

Jag vet inte vad Johannes menar att det här ordet ”utsänd” ska säga oss, och jag vet inte varför Jesus smetade lera på mannen. Det gör ingen annan heller såvitt jag förstår…

 

Men en sak vet jag: att Jesus hade kunnat ge mannen sin syn tillbaka utan lera. När t.ex. Bartimaios, en annan blind ber om hjälp, säger Jesus bara: – Gå, in tro har hjälpt dig, och Bartimaios fick sin syn tillbaka.

 

Vi vet att Jesus kunde – han kunde till och med hela på avstånd… Kanske var Jesu handlande en provokation? Det var ju sabbat. På den dagen fick man inte göra en deg, inte smörja in någon och inte göra någon frisk. Men Jesus gör allt detta – och påstår dessutom att Gud vill det. Eller är det så att Jesus helt enkelt gör mannen lite smutsig bara för att mannen ska vilja lyda Jesu befallning att gå till Siloadammen och tvätta sig? Är det så att tvättandet i Siloadammen är en symbolhandling och att det därför var viktigt för oss att förstå att Siloa betyder ”utsänd”?

 

Jesus sa att han var utsänd. ”Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig.” Fariséerna går emot det, 9:16: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.” Men den f.d. blinde tiggaren har sin analys klar, Joh 9:33: ”Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.”

 

Frågan är het. Om Jesus är utsänd talar han inte i egen sak, utan i Guds. Och då borde vi alla lyssna. Vill vi inte lyssna, måste vi också förneka att han var utsänd av Gud. Ordet ”utsänd” avgör allt. Kanske smetar alltså Jesus lera i en mans ögon för att mannen ska vilja tvätta sig i en källa som heter ”utsänd” för att på det sättet visa dessa blinda fariséer att om de bara ville tvätta sig rena hos honom som är utsänd, d.v.s. ödmjuka sig inför Jesu uppdrag, så skulle de också se Gud… puh! Men kanske?

 

Det här stycket är fullt av spekulationer och gissningar. Lärjungarna börjar med att diskutera lidandets problem: Varför är mannen blind? Grannarna funderar om vem mannen är. Fariséerna debatterar sabbatsbudet. Och nu har bibeltexten fått mig att resonera en lång stund omkring en näve lera och namnet på en damm.

 

Alla pratar. Bara Jesus handlar. Lärjungarna har frågor omkring varför mannen är blind. Men Jesus botar honom.

 

Kanske ville Jesus visa hur blinda Fariseerna var, kanske vill texten visa hur lätt vi själva blir förblindade av vår vilja att förstå, begripa och ha kontroll.

 

Abraham texten talar ett helt annat språk – se på stjärnorna! Sikta mot stjärnorna brukar vi säga ibland. Det är en text som utmanar oss att tro det omöjliga. Att lägga bort vårt förnuft och vår hjärna en stund och bara lita på det Gud säger eller har sagt.

 

Nu är vi ofta snabba fram med en sorts själavårdande överslätning och säger nästan alltid – men Gud har ju gett oss en hjärna och ett förnuft också.

 

Jo, det har han… men det verkar onekligen som om det finns tillfällen när vi inte ska lita till vårt förnuft utan till Hans ord!

 

Jag tror det är en viktig poäng också i Johannestexten – Jesus gör sådär många gånger när han gör under – att han ger folk en helt meningslös uppgift att utföra. Den här mannen får gå och tvätta bort gegga som Jesus smetat på honom. Några andra ska gå till prästen och visa upp sig. Lärjungarna måste börja dela ut av fisken och bröden innan undret sker att det räcker till alla.

 

I Gamla testamentet är det likadant. Profeten Elisa skickar Naaman att doppa sig i en flod ett visst antal gånger – Naamans invändning är klockren – har vi inte rent av renare floder hemma? Och änkan som Bengt talade om förra söndagen måste ta fram så många hinkar, kannor och skålar hon har tro för innan hon ska börja hälla upp av oljan som då fyller allt hon tagit fram men sedan tar tvärt slut.

 

Det är inga tillfälligheter… Det handlar delvis om att Gud testar vår tro – samma som när Abraham får den ofattbara uppgiften att offra sin Isak. Men det handlar också om att vi själva får visa vår tro.

 

Inom kognitiv beteendeterapi jobbar man med att det vi gör påverkar hur vi tänker – det här är samma sak – du måste agera utifrån den tro du har i en viss situation – och allt som oftast får du bönesvar utifrån den tro du uppvisat.

 

Känns det provocerande? Ja för mig gör det det… Borde inte Gud hjälpa alla – oavsett tro? Borde inte Gud kanske framför allt hjälpa dem som inte är så starka i tron?

 

Gud gör också det i sin nåd – över hela jorden och in i varje liten avlägsen smutsig vrå sträcker sig Hans Nåd – ny för var morgon, dygnet runt, vecka efter vecka…

 

Men det är ändå en tydlig och klar utmaning rakt genom hela Bibeln att när vi hör från Gud, och då menar jag inte bara eldskrifter på väggarna eller profetior utan också genom Guds ord Bibeln – då är det en utmaning till oss att våga agera och handla på det som sägs…

 

Och ofta är det rent idiotiska grejer som lera på ögon eller doppa sig i en å eller vandra runt en stad en väldig massa gånger så fienderna får tillfälle att skratta åt dig dag efter dag efter dag tills deras stad till slut rasar samman.

 

Eller så ska du bygga en båt mitt i öknen nånstans och år efter år stå ut med att hånas och narras tills en dag tillslut du är den ende som håller dig flytande.

 

Mannen med lera på ögonen har en hel del såna här tankar i huvet när han går… Jaha, nu fick jag då äntligen möta Jesus – men inte fick jag min syn… nä, men smuts i ansiktet fick jag så nu ler folk extra hånfullt mot mig när jag går…

 

Och vad ska de säga om jag nu trots allt faktiskt går och tvättar mig i just den där dammen som Jesus sa  – äh, de kommer skratta åt mig och säga ”tror du fortfarande att han ska ge dig din syn tillbaka du dåre”. Nä, jag går hem o tar en dusch istället… det är ju ändå ingen idé…

 

Ja, sådär gick säkert hans tankar – hur kan jag veta det?? Jomen han är ju människa precis som jag – och så går mina tankar allt som oftast…

 

Men nu gjorde han ändå valet att göra som Jesus sa – trots att det verkar rätt idiotiskt… trots att han fortfarande är minst lika blind som innan… trots allt så går han inte till första bästa handfat utan till den damm Jesus sagt – och han kom tillbaka seende!

 

Så lyft blicken, se mot stjärnorna, och inse en gång för alla att ditt förnuft och logik inte räcker ens bortom trädtopparna… Men i trons lydnad har du an arvedel långt rikare än alla stjärnor på himmelen. För i Honom har vi vår styrka, hos Honom vilar vår tro och vårt hopp, och han ska inte låta oss stå där med skam, även om det ibland kan kännas rätt pinsamt ensamt att vara ett trons barn.

 

Amen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>