Minipredikan - Guds vapen och rustning – tools, not toys… Hällefors 3 feb 2013

 

Se klipp från Narnia här: http://www.youtube.com/watch?v=gJrMylHiWcc (Father Christmas ger barnen gåvor)

 

 

Läs Ef. 6:10-18

 

 

1. Ta på er Guds rustning så att ni kan hålla stånd mot Djävulens lömska angrepp…

Det är inte en fråga om om eller när… det är tydligt att Paulus förväntar sig att församlingen ska stöta på motstånd. Jesus säger till sina närmaste lärjungar att han sänder dem som ”får ut bland vargar”. Det är en talande bild… Har man får i våra trakter har man dem inhägnade och hoppas dag för dag att vargen inte kommer – men att komma på tanken att sända fåren ut till vargarna skulle ingen tycka vore en bra idé.

 

Det är uppenbart att församlingen och den enskilde kristne kan förvänta sig motstånd i världen – och inte bara axelryckningar eller att folk inte vill ta emot vårt vittnesbörd utan direkta angrepp – dessutom lömska angrepp – av Djävulen själv.

 

2. Inte mot varelser av kött och blod…

När Petrus drar sitt svärd i Getsemane så säger Jesus åt honom att sänka det. Inför Pilatus säger Jesus ”om mitt Rike var av denna världen skulle mina anhängare kämpat”. Det kan naturligtvis vara så att kyrkans kamp ibland måste tas mot orättvisa regimer eller politiska system, men det är ändå viktigt att komma ihåg att det inte är själva människorna vi kämpar mot. Det är inte diktatorn som person vi kämpar emot utan den ondska han representerar och sprider.

 

Ibland är det en rent andlig kamp där vi inte ser ondskan tydligt med våra ögon – ibland är det orättfärdiga bojor, sjukdom, svält och nöd… men bakom allt som är ont ligger en fallen skapelse som är i den ondes våld. Jag brukar inte tala ofta eller mycket om den onde eller hans makt och herravälde på jorden… men han har makt och inflytande bara därför att vi människor ger honom det. Kyrkans kamp är att mitt i allt detta representera ett annat rike – Guds Rike – där kyrkan finns representerad där kan Guds Rike också komma nära människor – så nära att det finns ”mitt ibland dem”. När du går gatan fram i Hällefors representerar du Guds Rike, och du bär med dig allt vad det står för, och runt omkring dig kan man tänka sig en osynlig gräns – med gränspolis och tullar… Och liksom i alla gränsområden kan det hända att det blir konflikter – särskilt när du vill utöka Guds Rikes område eller när världen runt omkring dig försöker tränga sig in i ditt liv och erövra delar av dig.

 

3. Försvaret – rättfärdighetens pansar, trons sköld och frälsningens hjälm.

Gemensamt för försvaret i den här rustningen är att det bygger på nåd och inte något vi kan ta oss själva. Rättfärdigheten, tron och frälsningen är alla Guds gåva till oss – genom tron på Jesus Kristus. Rättfärdigheten, tron och frälsningen vilar alla hos Honom och inte hos oss.

 

Samtidigt är de alla saker som Paulus menar att vi kan och måste jobba på eller sträva efter.

 

Rättfärdigheten är Herrens – och endast möjlig genom honom – det är Paulus viktigaste undervisning om rättfärdigheten och det återkommer han till hela tiden. Samtidigt beskrivs det som något som behöver vårdas och som vi ska sträva efter… som bild betraktat – som ett beskydd – så kan vi förstå att vi ibland själva kan skapa luckor och glipor i vårt pansar genom att öppna upp för ondska i våra liv. Då menar jag inte att rättfärdiggörelsen ”kommer och går” beroende på hur vi lever – den står fast därför att vår rättfärdiggörelse vilar på Kristi gärning på korset och inte på våra moralgärningar.

 

Men ändå – när vi ljuger eller skattefuskar eller ger oss in i affärer med svarta pengar eller stjäl ur kaffekassan på jobbet eller skvallrar och talar illa om grannens odugling till slyngel… då är det som om vi själva öppnar upp glipor och luckor i vårt försvar – då blir rustningen gles i skarvarna och Anklagaren får tillfälle att skjuta in sina pilar ändå. Det betyder inte att vi plötsligt kastats ur frälsningen, men det betyder att det gör ont – att vi blir sårbara i striden.

 

Den tro Paulus talar om här är ju inte det att vi ”tror” att Jesus har funnits eller gjort vissa saker – utan att vi bekänner oss till Honom som min och hela jordens frälsare och Herre. Det är enklare på engelska där vi skiljer på ”faith” och ”belive”.

 

Det är viktigt att få det här klart… för alltför många tror att ”nu tror jag för lite eller för dåligt” så då kan djävulen komma åt mig med sina pilar… Men den trons sköld du håller upp är den frälsande trons beskydd. Den tron är en gåva fråg Gud och den tron vilar i och bärs av Kristus själv – den tron vacklar inte med känslor, humör eller enstaka synder eller ifrågsättande frågor och tankar som vi kallar tvivel. Tvivel är inte alls motsatsen till tro – motsatsen till tro är otro. Jag kan ofta tvivla på lite allt möjligt, men inte en enda gång har jag förlorat tron.

 

Frälsningens hjälm är ungefär detsamma. Frälsningen är inte något man hoppar in i och ut ur beroende på ”tillfällig status” på trons facebooksida. Frälsningens hjälm är ett beskydd som ytterst har sin garanti i Korset – det är ett beskydd att lita till. Inte desto mindre är det värt att ta till sig av uppmaningen ”greppa frälsningens hjälm” – se till att få den på huvudet…

 

Jag har kallat Djävulen för ”den onde” och för ”anklagaren” idag, men ett annat namn på honom är Lögnens furste. Ormens taktik i Lustgården var att ifrågasätta Guds ord. Djävulens taktik när han frestar Jesus i öknen är att ifrågasätta och ”så tvivel”.

 

Ofta kommer det där ifrågasättandet inifrån oss själva – är jag verkligen frälst? Kan Gud verkligen älska mig?

 

Även om styrkan i rustningen vilar i Gud och inte i vår förmåga att tro eller leva rättfärdigt – så är den helt värdelös om vi inte tar den på oss. En frälsningshjälm hemma på hatthyllan gör ingen nytta när svärden svingas på slagfältet.

 

4. Andens svärd – Guds ord

När Peter får sitt svärd av Tomten (Father Christmas) i filmklippet vi såg så säger Father Christmas att detta är ”Tools – not toys” – alltså ”verktyg, inte leksaker”.

 

Jag ska verkligen inte fördjupa mig i den Bibelsynsdebatt som pågått i kristna tidningar och på nätet de senaste månaderna… Jag kan gärna diskutera det med den som vill efter gudstjänsten eller vid annat tillfälle, och jag vill bara helt kort säga att det är alldeles för mycket missförstånd, okunskap och misstroende varandra i hela den debatten.

 

Men, Guds Ord är inte bara en bok eller en skrift vars trovärdighet man kan forska på eller diskutera – den är det också, för Guds Ord är givet in i historien skrivet av människor med bristande gramatiska förmågor och på ”papper” som går sönder med tiden med bläck som kluddar och ställer till det…

 

Men Guds Ord är över allt detta verksamt! Det är ett verktyg och ett redskap i våra kristna liv, inte en leksak. Det är ett svärd – inte ett plastsvärd som vi viftar lite glatt med i livets lek utan en verklig kraft i såväl andevärld som i den mer fysiska verklighet vi lever i. Enkla ord från Bibeln kan sätta människor fria, kan vägleda, förmana, förnya… få vilsna människor in på rätta vägar och ge klarsyn och vägledning direkt från Gud för församlingen och för enskilda kristna i livet vi lever och i kampen vi kämpar. Helt oavsett vems hand som höll i pennan i enstaka kapitel eller verser så är Guds ord – och har alltid varit – ett verksamt ord – ett svärd – ett verktyg som ska användas frimodigt om än med vislighet och försiktighet ibland.

 

6. Bönen

Det här är viktigt…. den här predikan har inte handlat om att svinga svärd eller klä sig i plåtskal… nu är vi tillbaks till början av texten igen – det är ju inte ett fysiskt krig vi ska utkämpa – bönen är vårt slagfält – det är i andevärlden vår strid står – även om det kan handla om att ge den hungrande bröd och den törstande något att dricka.

 

Bönen för ”alla de heliga” är nog en av de viktigaste poängerna här. Det kan vara svårt att klara ekumeniken i praktiken. Det kan vara svårt att förstå varandra när vi brottas med ämbetssyn eller bibelsyn eller någon annan syn som vi tycker skiljer oss åt… men i bönen kan vi verkligen sträcka oss ut och be för ALLA de heliga – inte bara för mig själv, inte bara för min församling, inte bara för mitt samfund… nej var med och BE för alla de heliga i hela världen – att de får vara med och kämpa den goda kampen – utvidga gudsrikets gränser – och gå ut med budskapet om fred och frihet till hela mänskligheten.

 

Avslutning

I kapitlet om de andliga gåvorna avslutar Paulus med orden ”Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som han själv vill”

 

Du har fått gåvor, en del gåvor kan rent av vara vapen – profetians gåva, gåvan att be för sjuka, gåvan att göra under – kan alla användas för att manifestera Guds Rike i Hällefors. Gåvan att tjäna, gåvan att trösta och vägleda, gåvan att skilja mellan olika andar – alla kan de användas både offensivt och defensivt – alla kan och ska de användas för att visa världen att det finns ett annat rike och en annan Herre och frälsare – en God Gud som ger Goda gåvor till dem som ber Honom.

 

Och som med alla vapen och försvar kommer de inte tills sin rätt förrän de används. Använd de gåvor du fått, och sök nya gåvor… utvecklas i de gåvor du har, men vänta inte på att bli fullärd – för det mesta lär man sig i fält. Vapnen du fått är inte till att hänga på väggen – de ska ut och användas i striden.

 

Jag såg en dokumentär om flodhästar häromdagen – flodhästen har långa sabelformade hörntänder – dessa tänder slipar varandra nära han öppnar och stänger munnen. Så går han genom livet utan att använda tänderna blir de slöa – men ju mer han öppnar och stänger sitt gap slipas tänderna mitt varandra så de blir sylvassa.

 

Jag tror en anledning till att vi ser så lite hända i Sverige och västvärlden är vår höga syn på legitimationer och utbildning – vi tror vi måste bli fullärda innan vi kan ge oss ut och jobba. Men Jesus tränade sina lärjungar ett litet tag – sedan sände han ut dem som får bland vargar med ruskigt svåra uppdrag som att bota sjuka, befria fångna och resa upp döda – det känns ju som uppdrag man måste ha legitimation i Andlig krigföring innan man ger sig på – men våra vapen kommer bara till sin rätt vid fronten. Sitter man hemma kommer man aldrig förstå vilket svärd Guds Ord är – men ger man sig ut och börjar använda det kommer du se att kraften inte kommer från din kunskap eller träning utan från Gud själv. Andens svärd – det är Guds ord – det ska inte hänga på väggen – det ska användas – dagligen.

 

AMEN!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>