Predikan, Vasakyrkan 1/2-09
Mark 4:35 – 41 – Stormen tystas
På kvällen samma dag sade han till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: ”Tig! Håll tyst!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.
OK, Jesus tystar en storm – so what – är det värt en hel predikan? Vad är det med det då? Han är ju skapelsens Herre, skaparen av Himmel och Jord, han som kan hela spetälska och cancersjuka, han som upprättar människors liv, Han som lyfter människor från de allra djupaste helvetesdjupen och ställer deras fötter på fast mark, på klippan som ger trygghet och stadig grund i livet.
Och nu stillar han en storm – jaja – finns det något att lära oss av det?
Jag tror berättelsen om när Jesus stillar stormen ska ses som ett vittnessbörd om Guds kraft – Nya testamentets författare beskriver olika under Jesus gjorde – här gäller det makt över naturens lagar och i nästa stycke gäller det makt över onda andar när han driver ut en ond ande ur en man och in i en svinhjord.
Det handlar om att slå fast hans kapacitet som frälsare… Jesus är den som räddar – den som frälsar från onda makter och andlig nöd men också från mänskligt lidande som sjukdom eller fara.
För oss moderna människor som bor i varma och stabila hus och som åker finlandsfärja, eller möjligen stor motorbåt vid vackert väder, är kanske en berättelse om Jesu makt över vädret lite menlös… Dessutom är vi lite söndagsskole-skadade – vi vet ju att Han har all makt och att Han kan styra även väder och vind – så berättelsen är inte chockande för oss.
Men för att förstå den här berättelsen måste vi liksom leva oss in i lärjungarnas tankar och känslor… det är uppenbart att lärjungarna var rädda – de fruktade verkligen för sina liv, och de var ändå vana sjömän åtminstone en del av dem… Och de hade ännu inte lärt känna Jesus som den som har makt också över naturen.
Då kan man tycka att Jesu lite syrliga kommentar på slutet om lärjungarnas bristande tro är lite oförtjänt… var det verkligen nödvändigt? Blev han sur för att de väckte Honom? Ville han förebrå dem – har ni så liten tro? Kan ni inte ens klara av en liten storm själva utan att ni måste störa mig?
Nu var det ingen liten storm – orden som används i alla 3 evangelierna som talar om den här händelsen visar att stormen var både ovanligt tuff och kom på ovanligt snabbt – och då är ändå Genesarets sjö känd för sina snabba växlingar mellan stiltje och storm – vilket vi idag vet beror på att Genesarets sjö ligger mer än 600m under medelhavets nivå – nedsjunken som i en gryta där den stigande varma luften och de svalare vindarna från havet ibland skapar en mycket plötslig turbulens som ger kraftiga stormar på Genesarets sjö.
Nej, Jesu kommentar om bristande tro är inte menad att säga att lärjungarna borde ha klarat av stormen själva. Det är aldrig så att vi förväntas utföra under i egen kraft eller genom egen tro. Däremot hade Jesus nog förväntat sig att lärjungarna vid det här laget skulle lita mer på Honom – alltså tro på Hans ord och Hans förmåga.
Jag är inte framgångsteolog – jag tror inte på tolkningen att Jesus menar att lärjungarna tror för lite för att rå på stormen själva – att de skulle behöva pumpa sina andliga muskler för att i framtiden klara av större prövningar som denna.
Nej, liten tro i Bibeln handlar inte om förmåga till tro – inte om hur starkt psyke du har eller vilka stora och häftiga andliga upplevelser du gjort. Liten tro handlar om att du inte litar på tron. Lärjungarna blir skraja och därför glömmer de vem de har i båten. De har dessutom brist på erfarenheter… Men Jesus anser tydligen ändå att de vid det här laget borde lärt sig mer. De borde litat på Jesu makt istället för sin egen sjö-mans-förmåga. Precis som när Petrus vid ett annat tillfälle grips av panik när han ser vågorna han går på istället för att sätta sin tro – sin tillit – till Jesus. Han litade fortfarande mer på sin egen erfarenhet, vad han såg, hörde och kände – än vad han litade på Jesu ord, uppmaningen att komma ut på vattnet – att gå på vågorna.
Det är inte i den egna trons kraft (eller genom den egna trons styrka) som vi har makt över onda andar. Det är inte pga. egna andliga muskler som vi kan göra samma under som Jesus gjorde. Att tro handlar om att gå Hans ärenden – i Hans fotsteg – därför får vi som kristna vara med om att förmedla Hans under in i världen, till helande och upprättelse för människor. Därför kunde Mose slå på klippan med sin stav så vatten välde fram när han gjorde det i Guds vilja – men när han försökte själv gick det inte alls.
Din tro kan bli starkare eller svagare – men tron är alltid riktad till Gud – inte till din egen förmåga eller till de löften du givits. Det är inte din förmåga att genom mental träning bygga upp en arsenal av Bibliska löften som du kan tänka på i svåra tider, det är inte det som ska hjälpa dig igenom stormen. Den sortens bibelskolning kan vara ett redskap – en mental styrka – något att ta till för din egen svaghets skull, för att inte tappa fokus och dras med i minsta kastvind – men det är aldrig din tro som gör under – Jesus gör undren, och vi litar på Honom – sätter vårt hopp till Honom – tror på Honom.
Jesus hade inte sagt ”låt oss åka ut på sjön för att drunkna”, inte ens hade han sagt ”låt oss åka ut på sjön för att se vad som händer”. Nej, Jesus sa ”låt oss åka över till andra sidan” – tydligen anser Jesus att lärjungarna borde kunnat ha litat mer på hans ord än på sina egna erfarenheter och sina egna bedömningar av läget.
Det är lätt att tvivla när man ser på världen med mänskliga ögon – allt kan kännas så övermäktigt – för svårt, för stort, för farligt… Men det är bara när du går i egen kraft, när du försöker lita på din egen förmåga eller när du sätter din tilltro till din egen förmåga att tro – men det är inte det som är grejen – tron handlar om att lämna över ansvaret för ditt eget liv i Hans händer. Det är inte längre Du som lever eller dör – det är Han som lever i Dig, och du ska leva OM DU ÄN dör. Det handlar inte längre om din förmåga utan om Hans förmåga i ditt liv…
Du kan stå rak när stormen piskar på, du kan sitta tryggt i båten när vågorna väller in och båten är på väg att kantra… för innerst inne har du fått ett annat öga, ett andligt öga, du behöver inte döma det som händer utifrån det du ser eller hör – du kan lita på din frälsare, till och med om han verkar sova där bak i båten – du kan vara trygg i att din tro på Honom bär.
För Han är Frälsaren! – Den som räddar från sjukdom och lidande, den som räddar från naturkatastrofer lika väl som ondskans andemakter. Han har makt att befria, han har makt att upprätta fallna skapelser och Han har makt att stilla stormen också i ditt liv.
Sätt ditt Hopp till Jesus och du ska inte behöva gå besviken härifrån.
Amen!
Tack för denna trosstärkande predikan. jag har haft lite svårt att reda ut begreppet tro, har tänkt att jag tror för lite, att min tro inte räcker.
En annan sak, jag har problem med vikten ca 30kg övervikt. Och har nu beslutat att gå med i xtravaganza. De använder bla mentalträning. Jag har försökt se efter om det strider mot Jesus eller Guds vilja. Jag behöver nämligen stöd för att detta skall lyckas. Och ber också Gud om hjälp att Han välsignar.
Jag vet inte riktigt vem jag skall vända mig till ifråga om det är ok att jag går detta program. Har i o för sig gått bibelskola, och vet hur jag skall tänka och vad jag skall läsa o be, är ibland så attakerad så jag inte orkar kämpa. Sen kommer jag upp igen, med Jesus. Men motivationen med viktminskning är svag. Tack