Joh. 3:16

Så älskade Gud världen, att han gav den sin ende son. För att var och en som tror på Honom inte ska gå under utan ha evigt liv.

Vet du att Gud älskar dig? Det är inte något jag hittade på just nu… det säger Bibeln – Gud älskar just precis Dig – han älskar dig, han har skapat dig, han har utvalt dig, han vill inget hellre än att få din uppmärksamhet och din närhet, han älskar att se när du lär dig gå livets kringelkrokar, han älskar att höra din röst när du ber honom om något eller sjunger en sång eller bara umgås med honom… Vet du att Gud älskar dig som om du vore hans eget barn… ja faktiskt så mycket att han kallar dig att bli hans barn – och att han ger dig del i arvet – du får bli arvtagare till Gud – det är en bild av att vara fullt ut accepterad och inlemmad i Guds familj – du är inte ett fosterbarn eller en tillfällig placering… Gud är inte din barnvakt eller plastpappa… Gud vill vara din Far – för att han älskar just precis Dig och vill dig allt väl.

Han älskar dig så mycket att han gav sitt liv för dig – eller sin sons liv som det står i texten, men konsekvensen blir sitt eget liv fast i mänsklig form.

Hur många av dina vänner tror du vet och känner att Gud älskar dem? Hur många tror du tycker Gud verkar ha glömt bort dem helt? Om vi gör en grov uppdelning i tanken av filipstadsborna… hur många tänker verkligen att det finns en Gud som älskar dem? Hur många tror inte Gud bryr sig om dem alls och hur många tror inte att han finns?

Jag vet inga siffror för Filipstad – men andra undersökningar visar att det inte är så många som inte tror på någon sorts Gud eller högre makt – men de finns förstås. Det är betydligt fler som tror att någon eller något finns ”där ute”, men inte att denne ”något” skulle ha ett verkligt intresse av just mig.

Men fantastiskt många svenskar tror faktiskt att Gud finns, men att han inte vill ha med dem att göra för att de inte är bra nog eller fina nog. De tror helt enkelt att de inte platsar – att de inte är goda nog för Gud och inte heller goda nog för våra kyrkor…

Inget kunde vara mer fel… Gud beskrivs som en kärleksfull far. Jesus som den gode herden – som ger upp allt annat för att ge sig ut och söka efter det minsta lilla lamm som gått vilse och kommit på avvägar…

Gud är en älskande Gud – En gud som sörjer med den sörjande och som lider med de lidande – men som över allt och genom allt annat älskar Dig mer än du någonsin kommer kunna förstå.

Det är dags att vi låter människor få veta det… men hur? Ja Bibeln ger ett svar – genom att låta Guds kärlek till oss flöda vidare som kärlek till andra.

Vi måste bli en kärleksfull samling människor som älskar att älska andra och som går extra milar och bär andras bördor och som viker oss dubbelt över baklänges för att uttrycka vår sanna och verkliga kärlek för varenda människa i vår omgivning.

Det innebär inte bara att nu och då ifrån predikstolen uttala orden ”Jesus älskar dig”, det får praktiska och ekonomiska konsekvenser. Det innebär att vi inte kan ge upp Filipstad, att vår lilla församling har ett ansvar och ett uppdrag som vida överstiger kommunens, socialens, polisens och landstingets.

Det är dags att ta ett och annat på allvar – och framför allt att ta Jesus på allvar… i vår kärlek ska människor se Honom. Guds kärlek i våra liv behöver bli verklig och synlig – så att vi outtröttligt kan älska andra.

Det talas ibland om ledarskap – att vi måste bli ledare, att vi behöver ledare… tänk att vi har så förfärligt mycket ledare och ledarskapsträningar och management-böcker i kyrkan idag så vi drunknar i dem – det vi verkligen behöver är tjänare – verkliga Herrens tjänare som tjänar med sina liv. Som tjänar i församlingen och som betjänar varandra – och det startar med de vi kallar ledare – för de är de som mest av alla ska tjäna och betjäna, men det stoppar inte där…

Goda ledare kan du hitta lite varstans – i fotbollsklubben eller i näringslivet… men goda tjänare det är vår grej det – och en tjänare som leder genom att betjäna – det uttrycker Kärlek och omsorg. Det är en attityd av att dela bördor, att vilja vara med och bära bördor, och att vilja gå bredvid i kärlek även när vi inte har en enda liten aning om vad vi ska säga eller göra i en svår situation.

Det är skillnad på att sälja skottkärror eller hålla seminarium om hur man kan bära sina bördor på ett ergonomiskt riktigt sätt – det är skillnad mot att faktisk ta tag i skiten och vara med och bära själv.

Så älskade Gud världen – låt oss göra detsamma.

Han gav sin ende son…

Vi har inom kristenheten i världen en del olika syn på exakt vad som händer när man dör… en del olika syn på ”dubbel utgång” – alltså om någon någonsin hamnar i ett evigt helvete eller om alla på ett eller annat sätt kommer till Himlen – vi har i kristenheten en del olika syn också kring evangelisationen pga. detta…

Så låt os börja med att konstatera det självklaraste av allt självklart – Så mycket älskade Gud den här världen att han gav det käraste man kan tänkas äga och ha – sin son, som det uttrycks här i texten – eller sitt eget liv, som blir konsekvensen av Jesu gudom och del i den treenige Guden.

Så helt oavsett våra spekulationer måste vi nog konstatera att frågan är av yttersta allvar och att Gud tar den på största allvar…

Men det är inte tidens slut vi förkunnar, och det är verkligen inte Helvetet vi förkunnar… Inte heller förkunnar vi evig död eller hur man går förlorad – även om vi kan tro och ha en lära som är sund och bra om de yttersta tingen och tiderna… Nej, vi förkunnar ett glädjebud för den fattige, Befrielse för den fångne och ett nådens år från Herren. Vi förkunnar att en frälsare är oss given och att Guds rike är här!

Det är kanske svårt nog att ta kärleken på allvar och våga göra något konkret av det i sitt liv… Men det är Guds kärlek till varenda människa som också är grunden för att han satsar allt – ger sitt liv – för att rädda dig, mig, faster Lisa och fyllgubben på lilltorget.

Kristi kärlek tvingar mig, säger Paulus – han har verkligen upplevt det personligen – den där kärleken till vår nästa, och till den allra minsta, och till varenda människa vi har omkring oss – den kärleken som på pappret kan tyckas lite mysig att få dela med sig av på byn – att få säga ”Jesus älskar dig vettu” – den kärleken drar med sig en börda som är tuff att bära och som kan kosta allt – den kärleken tar sig uttryck i blod svett och tårar -  kanske till och med kostar det livet på ett eller annat sätt.

För den sanna kärleken är inte bara en klapp på axeln, den sanna kärleken har ett pris… Den sanna kärleken är uppoffrande, utgivande och sann. Den kärleken tror, hoppas och vill ALLT! Och det värsta av allt – den ger aldrig upp… Det låter ju helt fantastiskt när man läser det vid en vigsel och hela livet är sockersött och ljusrosa fluffbollar, men det är en fruktansvärd börda att älska, älska och älska igen – inte bara sin fru eller man eller sina barn, utan de som verkligen mest av allt behöver det.

Guds kärlek till dig förde Honom till korset – var din kärlek för Filipstad för dig har jag ingen aning om – men låt den börja föra dig!

Kyrkan behöver backa upp sin höga bekännelse med motsvarande handlingar. Vi behöver gå från prat om att bära varandra bördor till att verkligen bära dem i form av matkassar till den som är utan mat, kläder till den som saknar, tre timmars samtal med den ensamme, blommor och besök till den sjuke…

Det är en del av evangelium – en liten liten del av det Jesus lärde och gjorde – låt oss göra detsamma.

Petrus och Johannes möter den lame mannen vid stora porten och säger ”guld och silver har vi inte, men det vi har det ger vi dig – stå upp och gå” – tänk att kanske är det så att de sjuka och lidande i vårt land har oturen att ha en rik kyrka… för allt som oftast låter vi vårt guld och vårt silver gå våra ärenden. Om vi hade mött den lame mannen hade han väl fortfarande varit lam till denna dag – för vi hade lagt en tjuga i hatten, eller kanske i bästa fall byggt honom ett sjukhus, gett honom en eldriven säng som går att ställa i olika lägen med fjärrkontroll, borrat en brunn så han fick friskt vatten och lämnat honom med ett välmenande bibelord och en lågallergi-blombukett på nattduksbordet.

Och en massa av det jag nu lite raljerade om är också del av evangeliet – besöka de sjuka, hålla en tröstande hand, en blombukett och ett bibelord eller en borrad brunn och ett byggt sjukhus – det är delar av evangelium alltihop – men ändå – tänk vad lätt det är att ”köpa sig fri” när man har pengar – och tänk att den lame mannens lycka var att Petrus och Johannes inte hade några.

För att var och en som tror på Honom ska ha evigt liv.

Det här är väl helt otroligt… har vi verkligen inte högre krav än så? Var är det finstilta? Det är väl inte möjligt att världens bästa produkt reas ut fritt och för intet?

Jo, priset var förvisso skyhögt – men det är redan betalt. Kortet är draget, koden är slagen, du får gå hem med ett evigt liv under armen och ett kvitto på transaktionen som heter Den Helige Ande och som är ett sigill, ett bevis, för att det eviga livet faktiskt är ditt och tillhör dig.

Det är faktiskt evangelium – glada nyheter – för dig, för mig, för varenda unge och för oss allihop. Det är glädjebudet för den fattige, befrielse för den fångne och ett nådens år från vår Herre.

Men det ena står sig slätt utan det andra – Guds kärlek vore inte värd detsamma om den inte uppoffrande givit sig för vår räddning. Och räddningen vore omöjlig för de flesta om inte priset var betalt. Men nu är det en kärlek till ALLA, varenda människa får vara med. Och nu är det en räddning för alla – varenda en. Och nu är det för evigt – hela tiden – vare minut av varje timme av varje dag – 24-7 – dygnet runt och året runt – står frälsningens dörr öppen för dig.

- Jamen vill Gud verkligen ha mig då?

- Klart han vill!

AMEN!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>