1När Israel var ung fick jag honom kär, och från Egypten kallade jag min son.
2Men ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig.
De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena.
3Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar,
men de förstod inte att jag botade dem. 4Med trofasthetens band drog jag dem,
med kärlekens rep. Jag var som den som lyfter upp ett barn till kinden.
Jag böjde mig ner och gav dem att äta. 5De skall vända tillbaka till Egypten,
och Assyrien skall regera över dem, ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
6Svärdet skall svingas i deras städer och förgöra deras orakelpräster,
förtära allt för deras ränkers skull. 7 [---] 8Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel, göra med dig som med Adma och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks.
9Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp, jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa, den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck. 10Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon. Ja, han skall ryta,
och hans barn kommer ilande från väster, 11snabbt som fåglar från Egypten,
som duvor från Assyrien. Jag skall låta dem återvända hem, säger Herren.

 

En vän berättade förra helgen om sitt första barnbarn, en liten flicka som råkat ut för något så ovanligt hos små barn som grå starr. En fläck på ögat som växte och växte och tog flickans syn på det ena ögat allt mer. Samtidigt som läkarna ville avvakta med operation så länge som möjligt för att ögat skulle få växa färdigt så långt det var möjligt.

Samtidigt utvecklas inte synnerven om ögat inte längre ser. Kroppen kopplar liksom bort det ögat som inte fungerar. Så för att hålla igång det sjuka ögat de åren som läkarna ville vänta med oerationen tvingades föräldrarna flera timmar varje dag sätta lapp för det friska ögat. Vilket i princip gjorde flickan helt blind så när som lite ljusinsläpp längst ut i högra ögonvrån.

Det är en svår kamp ibland för mig och min fru att försöka förklara för vår flicka att hon måste ha sina glasögon på sig… hon hittar alla möjliga ursäkter för att lägga dem ifrån sig. Jag har svårt att tänka mig in i och förstå hur otroligt svårt det måste vara för en mamma att förblinda sin dotter under flera timmar varje dag under nästan 3 års tid. Tänk dig en 3-åring med all deras energi och livslust, all deras upptäckarglädje, skaparlust och nyfikenhet – och inte minst envishet – att försöka förklara eller på något sätt få henne att förstå att du älskar henne mer än allt annat på hela jorden – och just därför måste du utsätta henne för blindhet om och om igen, varje dag, vecka efter vecka och månad efter månad.

Då krävs en enda sak… Närhet.

Ord kan förklara men knappast uttrycka den dubbelheten i att älska och samtidigt tvingas sätta lapp på ett friskt öga – ord kan vädja till vårt förstånd när vi är äldre. En vuxen människa kan ta in resonemanget och förstå vikten av att det som är jobbigt nu kan ge något gott i framtiden.

Men ord till en ettåring, tvååring och till och med treåring kommer aldrig fullt ut kunna uttrycka moderns kärlek mitt i denna handling. Men närheten kan. Särskilt under barnets blinda timmar på dagen är det mammans knä och famn som utgör barnets trygghet och liv.

Operationen gick bra, lappträningen fick fortsätta ytterligare ett par år för att träna och hålla igång det opererade ögat, men under de åren såg ju flickan på båda ögonen och lappträningen var inte längre förblindande utan bara jobbig… Men flickans öga var för ungt och ofärdigt när den nya linsen sattes dit så vid 5 års ålder förlorade flickan till slut helt synen på det ögat. Och nu har föräldrarna en helt ny brottningskamp att uthärda – den att de utsatte sin dotter och sig själva för denna fruktansvärda tid helt i onödan.

Men just det har inte så mycket med dagens predikan att göra – utan jag vill mer röra mig i spänningsfältet mellan att älska och samtidigt tvingas göra illa eller ont.

”Med trofasthetens band drog jag dem, med kärlekens rep.”

Jag tycker de där raderna hos Hosea uttrycker det så väl. Vi får följa med in i Guds tankar liksom. Känna hur han också våndas och ältar och väger argument fram och tillbaka… Gud som ju ändå är just Gud – över allt och alla – allvetande, allhärskare, allskapare… Herrarnas Herre och Kungarnas Kung. Även han upllever just faderskapet – föräldraskapet som otroligt ångestfyllt och svårt.

” ju mer jag kallar på dem, desto mer går de bort från mig. De offrar åt baalsgudarna och tänder offereld åt belätena. 3Ändå var det jag som lärde Efraim gå och jag som tog dem i mina armar”

och så…

”Svärdet skall svingas i deras städer och förgöra deras orakelpräster, förtära allt för deras ränkers skull. 7 [---] 8Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim, överge dig, Israel, göra med dig som med Adma och behandla dig som Sevojim? Mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks”

Ser du hur han svänger fram och tillbaka – Svärdet skall svingas i deras städer – Hur skulle jag kunna släppa dig Efraim…

Många tonårsföräldrar kan säkert känna igen sig – det var ju jag som lärde dig att gå och cykla – har jag inte gjort allt för dig? Ändå lämnar du mig – går egna vägar – trotsar vår vilja… gör tvärt emot vad vi råder till.

En av de vanligaste frågorna man får som pastor är frågan ”Varför?”

Varför gör Gud så här mot mig? Varför tar Gud min man ifrån mig? Varför räddar inte Gud min pappa från cancern? Varför låter Gud människorna i Syrien lida?

Nu är det otroligt viktigt att skilja på två saker i vårt svar på dessa frågor.

Det ena är den rena ondskan. Den kraft som Bibeln beskriver som en fallen ängel, som en maktfaktor och en person med egen vilja och egen agenda – nämligen att göra så illa som möjligt – och framför allt föra människor bort från det goda – nämligen Gud själv.

Det är inte alls självklart att allt ont som sker är Guds uppfostrande eller tuktande för att ansa oss eller leda oss i rätt riktning.

När vi uppfostrar våra barn och tonåringar går vi balansgång mellan morot och piska. Vi säger om du städar ditt rum får du veckopeng, men också ”om du går något du inte ska så får du utegångsförbud” – eller indragen veckopeng eller lövkrattar-straff i trädgården eller vad vi nu hittar på.

Det är att binda och dra med kärlekens rep.

Ibland tror jag vi blivit så demokratiserade att vi fått för oss att vi kan rösta om hur Gud borde göra och agera… ”vi är många här nere som tycker du gör fel nu”.

Men tänk dig treåringen och hennes mamma – jag tycker verkligen du gör fel nu mamma… och mina kompisar på dagis håller med mig… Men mamma visste vad läkarna sagt.

Gud är Gud, vi är människor. Ibland ser vi inte hela sanningen, kanske inte ens en liten del av det hela.

Men lösningen på alla varför-frågor är inte logik eller argument utan närhet. Nära Guds hjärta kan du leva mitt i lidande och nöd och ändå lovsjunga Honom som den älskande Fadern. När du hör Hans hjärtslag samtidigt som du ser nöden, då vet du att trots att du inte kan förstå hur i hela världen det kan gå ihop – så vet du ändå att Han älskar dig och alla människor.

Vi är vana med ett smörgåsbordssamhälle – konkurrens är bra säger vi – så vi väljer lätt att säga ”om inte Gud gör som jag vill så tror jag på nån annan” – eller så tror jag inte alls… Folk i gamla tider kunde tillbe nästan vilken hemsking till gud som helst – för de trodde att han fanns och att det fungerade…

Treåringen kanske aldrig kommer förstå varför. Men i mammas knä kanske hon kunde känna sig älskad mitt i skiten som Ingemar Olsson sjunger.

Lösningen på dilemmat med en kärleksfull Gud och lidandet i världen når vi inte genom kritisk distans och vägandet av olika argument för och emot… Lösningen får vi i Hans närhet. I Hans närhet kan vi känna av det fadershjärta som i kampen mot ondskan offrade sin egen son – ty så älskade Han världen.

Och i hans omedelbara närhet kan du höra Honom gråta inför åsynen av all den ondska som finns på jorden.

Och i Hans närhet kan du också ibland få känna av hur han drar dig på rätta vägar med trofasthetens band och kärlekens rep.

”Jag kommer inte med skräck. 10Herren skall de följa, och han skall ryta som ett lejon. Ja, han skall ryta, och hans barn kommer ilande från väster, 11snabbt som fåglar från Egypten, som duvor från Assyrien. Jag skall låta dem återvända hem, säger Herren.”

AMEN!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>