Runt om i vårt land firas Getsemanestund den här kvällen. I många kyrkor har jag läst och hört att pastor och styrelse sitter i hallen och tvättar fötterna på de som kommer.

Det är en fascinerande syn och tanke – och än mer så när vi tänker oss Jesus som tvättade sina lärjungars fötter. Det är lätt att tänka att Jesus och Lärjungarna var ju polare – kompisar – det var väl lite på skoj med ett garv kanske…

Men det var andra tider och en annan kultur. Lärjungarna såg Jesus som sin mästare. Vi förstår det tydligt av Petrus reaktion – det här var inte bara en pedagogisk handling – det var provocerande…

Hierarkierna var tydliga – det var endast tjänare som tvättade fötter – i brist på tjänare gjorde man det själv – man tvättade inte ens på varandra – än mindre att en mästare, eller ”värden” tvättade sina gästers fötter.

Jag såg att den nye Påven ska tvättar fötter på fångar i ett ryst ungdomsfängelse – det gör han förstås för att riktigt tydligt understryka att han är en Påve som vill kliva ner från de höga positionerna… som likt Jesus vill betjäna snarare än styra och regera.

Det må vara ett stort steg för en Påve att tvätta fötter på fångar – men det är ett minst lika stort steg att låta sin Herre och Mästare tvätta ens fötter.

Det är det som väcker Petrus känslor – Aldrig att Du får tvätta mina fötter!

Men det är Påskens sanning vare sig vi vill det eller inte – att vår skit, vår smuts, dammet vi samlat på oss efter vägen, synden vi faller i ibland eller inte orkar kämpa mot alltid – allt det där tar Han på sig.

Vi må utbrista med Petrus – Nej Herre – Aldrig att du får ta min smuts på dig – aldrig att du ska behöva tvätta mitt liv rent!

Men det är vad Jesus gör, och han illustrerar det här kvällen innan korset genom att göra en fullständigt omöjlig handling – han böjer sig inför sina lärjngar. De som borde passa upp på honom blir nu betjänade av Honom.

Imorgon blir det inte bara ett eller två steg värre… Imorgon går Han hela vägen. Imorgon möter han den fallna skapelsen head-on och i världens ögon är det en otrolig förlust… det är en bruten man, en förlorad man… en totalt förödmjukad man som hänger där på långfredagens kors.

Men precis som kvällen innan är det en mästare och Herre som frivilligt ödmjukar sig för att tvätta sina lärjungars fötter, men inte i vatten, och inte bara för en kväll… nej den här tvagningen är en rening för tid och evighet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>