”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare” (Rom 5.8)

Så älskade Gud världen…

Man kan inte tala om Jesu död om man inte samtidigt talar om Guds kärlek. Utan Guds kärlek blir Jesu död bara en tragisk historia om en god man som dödades för sina åsikters skull… Det blir en helt meningslös händelse om den inte ses i ljuset av Guds omsorg.

Så älskar Gud människan att inget kan stoppa Guds kärlek, inte hat, inte förföljelse, inte tortyr, inte död. Inget! Därför dör Jesus på korset. Han vandrar Guds väg för att visa på Guds kärlek.

Vi kan bygga avancerade och tillkrånglade teorier om korsets och påskens budskap, och jag kan förklara dem alla för den som vill under kaffet sen. Men några korta och gemensamma punkter som jag tror alla kyrkor världen över är överens om är dessa:

Jesu död på Korset öppnar vägen till gemenskap mellan Gud och människa. Det symboliseras tydligt av att förlåten – det tjocka tjocka tyg som hängde i templet och som skiljde det allra heligaste från folket – brast uppifrån och ner just den här eftermiddagen.

Ibland när vi bråkar eller har argumentationer råkar vi ut för att det mellan oss uppstår ett osynligt hinder – en vägg eller en stor oformlig klump som liksom gör att hur mycket vi egentligen än tycker om varandra så kan vi inte prata med varandra om just den där saken – ibland kanske inte ens prata alls. Det händer mellan mor och dotter, mellan far och son, det händer mellan syskon… mellan människor som verkligen borde kunna komma vidare uppstår ibland sådana osynliga låsningar och det är inte helt ovanligt att människor går och bär sin egen bitterhet i både 10 och 20 år istället för att ödmjuka sig och försöka öppna för samtal.

På ett liknande sätt uppstod ett osynligt oformligt berg mellan Gud och människa – såväl Gud som människa gjorde en del försök att kommunicera med varandra – men den här klumpen fanns hela tiden emellan och störde all vettig kommunikation och gemenskap. Klumpen kallas kort och gott för synden. Det är bara det att så fort jag säger ordet synd så börjar du tänka på olika handlingar, saker man kan göra som inte är bra… Men alla de där handlingarna du tänker på varje gång jag säger ordet ”synd” är inte själva synden utan konsekvenser av synden. Synd är liksom samlingsnamnet på den där oformliga klumpen som skiljer människa och Gud åt. Synden är en negativ drivkraft, synden är förvirring och blindhet, synden är en ond makt.

På Korset öppnas vägen igen, synden finns och är lika verklig som förr, synden kan fortfarande skilja människor från Gud, men Korset blir den bro vi behöver för att kunna nå varandra rakt igenom den där klumpen som ibland skiljer oss åt.
Det är också vår oförmåga han bär på korset. Jesus sade: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” (Luk 23:34 ) Korset handlar om befrielse för oss, för Dig och mig, befrielse till och med från det vi inte trodde vi behövde befrias från. Poängen i Jesus korta bön är just att vi inte själva vet – vi förstår inte vad vi gör…

Till och med detta att döda Jesus själv kan alltså förlåtas – ingenting står utanför eller bortom Guds nåd. Varför? Jo, uppenbarligen därför att Jesus vet att vi är förblindade av synden – vi vet inte vad vi gör – för människan kan inte se hela sanningen, hela verkligheten.
På korset sker också den yttersta striden mot ondskan. Det är något annat än att utradera människans synd. Ondskan är konkret och verklig i Bibeln och Gud har kämpat mot ondskan rakt genom hela Bibeln. Det var också så de första kristna framför allt såg på Korset – som Guds slutgiltiga seger över ondskan och döden.

När vi hör om all djävulskap i Världen… i Syrien eller på Gazaremsan eller på andra håll, när unga människor dödas i Stockholm, när arbetskamrater mobbar arbetskamrater, när vi bara vill skrika ut vårt ”varför?”, påminner oss korset om att vi inte behöver ge upp, att vi inte behöver tappa hoppet. Kristus har övervunnit ondskan. Den har inte sista ordet. Vi får därför, i kraft av korsets Herre, försoningens Herre, vara med och kämpa för en bättre värld, en bättre tillvaro.

Nej, vi ser det inte ännu – det är ett hopp – så säger Paulus – det är vårt hopp – vi tror att det fullständigt makabra Korset i själva verket är en seger, vi tror att den man som dör idag återuppstår till seger och härlighet på söndag.

I det hoppet är vi räddade, det är ett levande hopp som vi håller för ögonen.

Så Korset är – seger över ondskan, förlåtelse till och med för det vi gör fel när vi tror vi gör det rätta – alltså förlåtelse för vår oförmåga, och en öppen väg för alla människor att mitt i en fallen skapelse och mitt i synd – den där oformliga klumpen som står mellan Dig och Gud – mitt i detta öppnar Gud en väg till Gemenskap med Honom.

Seger, Förlåtelse och Gemenskap – där har du Golgata Kors i ett nötskal :)

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>