Hes 34:15f Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

Marx sade att vi är hemlösa ekonomiskt. Freud sade att vi är hemlösa psykologiskt. Emile Durkheim sade att vi är hemlösa sociologiskt. Och Heidegger (och många andra) sade att vi är hemlösa existentiellt. HEMLÄNGTAN I BIBELN Vad säger då Bibeln om allt detta? Den säger ”Ja! Så är det! Men ingen av de andra går tillräckligt djupt. Alla dessa har rätt, men det finns ännu mer att säga.” Alltings början Det bibliska temat om hemlöshet och hemlängtan är omfattande. Det börjar i 1 Mos där vi har själva anledningen till varför vi känner som vi gör. 1 Mos talar om alltings början. Vi skapades för Guds trädgård – det är hemma. Hemma är den plats som passar dig, som passar dina grundläggande behov. Hemma är den plats där du kan vara ditt sanna jag.   I Guds trädgård fanns Guds oändliga skönhet som tillfredsställde själens törst efter skönhet. Där fanns all möjlighet att reflektera Guds skönhet i ett skapande som tillfredsställde vår kreativa längtan. Där fanns Guds rådslut som tillfredsställde vårt sinnes djupaste intellektuella begär. Och givetvis fanns där Guds kärlek – hans ansikte, hans armar – som tillfredsställde vårt oändliga behov av kärlek och bekräftelse.   Alla dessa saker fanns där, vi var hemma. Men samma sak som hände den yngre sonen i liknelsen hände människan som kollektiv. Alltså, den partikulära berättelsen om den yngre förlorade sonen är också i flera avseenden berättelsen om mänskligheten. Vi ville inte finna oss i Faderns auktoritet. Vi ville leva livet på vårt eget sätt – ett val vi gör varje dag. Och som resultat är vi skärmade, avskurna från Fadern och har förlorat vårt hem. Vi är i exil, vi hungrar, vi har tärande behov som inte tillfredsställs – precis som den förlorade sonen.   Sen dess har vi strövat över jorden i andlig hemlöshet. Vi lever nu i en värld som inte kan möta våra djupaste behov. Vi längtar efter kroppar som   Jesaja 40:31 (B2000) 31[…] springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.   …men har istället kroppar som drabbas av sjukdom, bryts ner och dör. Vi längtar efter villkorslös kärlek som består för evigt, men istället har vi relationer som rinner som sand mellan våra fingrar. Även det lyckligaste av äktenskap slutar med att döden skiljer oss åt.   Vi arbetar oss till döds för att återskapa det hem vi förlorat – trygghet, närhet, kärlek… men detta hem finns bara i Guds egen närhet, i det fadershem vi lämnat.   Exil efter exil Gång på gång ser vi detta utspelas i Bibelns berättelser. Adam och Evas son Kain dödade sin bror Abel och efter det döms han att vara ”kringflackande och hemlös på jorden” (1 Mos 4:12). Sedan läser vi om Jakob som lurade sin far och sin bror och flydde ut i exil i många år. Efter det läser vi om Josef, Jakobs son, som såldes slav av sina bröder, han drevs bort från sitt hem till ett främmande land, och några år senare var familjen tvungna att följa efter på grund av hungersnöd. De blev ett folk som förslavades i Egypten. Under 400 år längtade de hem, vilket blev en viktig grundsten i hela den judiska identiteten. De var främlingar.   Ytterligare några århundraden senare deporterades det judiska folket till Babylon av den kaldeiske kungen Nebukadnessar. Än en gång var judarna som folk hemlösa. Än en gång förnyades och förstärktes deras identitet som hemlösa.   Så i den bibliska berättelsen och i den fortsatta efterbibliska berättelsen om judarna är detta med exil och hemlöshet ett återkommande tema. Det är ingen tillfällighet, i alla fall inte i den bibliska berättelsen. Bibeln tecknar en bild av en mänsklighet med ett gudformat hål i själen, en ständig rastlöshet och längtan efter det sanna hemmet.   Problemet är alltså mycket djupare än att man drivits bort från sitt föräldrahem, det är snarare som att människan inte alls passar i den här världen. En djupgående förändring måste ske, både i människan och i världen.   Hemlös Det börjar egentligen redan i 1 Mos, men hos profeterna på 700-talet och under exilen på 500-talet börjar det utkristalliseras ett hopp om en frälsare. En messias som skulle befria Israel och föra hem sitt folk till Guds berg.   Så dök Jesus upp och förkunnade att ”Guds rike är nära” (Mark 1:15) – ett hett politiskt budskap. Folket var ivriga och undrade om detta var Messias, den politiske frälsaren som skulle befria dem från romarnas förtryck.   Men han passade inte alls in i deras förväntningar. Han föddes i ringhet och fattigdom, inte ens i den stad han hörde hemma (han kom från Nasaret, men föddes i Betlehem). Direkt när han var liten pojke var familjen tvungna att fly från sitt hem, in i ett främmande land.   När han blivit vuxen vandrade han runt utan hem. Han sa att,   20[…] ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Matt 8:20 (B2000)   Och slutligen korsfästes han utanför stadens portar, en kraftfull symbol på att han var utstött och oönskad av samhället. När han hängde på korset ropade han ”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Matt 27:46) i ett uttryck för den yttersta ensamheten och hemlösheten.   Öppnar vägen hem Han kom för att öppna en väg hem för hela mänskligheten. Därför kom han inte i kraft, utan i svaghet. Han kom och tog på sig den hemlöshet vi förtjänat.   Vi är som den förlorade yngre sonen som vänder Fadern ryggen och går sin egen väg. Men, för att vi skulle kunna komma hem tog han på sig den hemlöshet vi förtjänat, den hemlöshet som är en konsekvens av vår synd. Han drevs bort från Faderns närhet i vårt ställe. Han bar konsekvensen av mänsklighetens uppror, fullständig hemlöshet, så att vi kan välkomnas in i vårt sanna hem.   Det innebär att det finns en väg hem. Det finns en väg öppen, och den går genom Kristus. Har du tagit emot honom som Herre och frälsare? Har du fått nog av hemlöshet kringflackande?   FADERNS FEST Jesus inte bara räddade oss från något, utan han öppnade också en väg till något. Detta leder oss in i ett hopp som är större än det vi kan se här och nu. Ett hopp om att verkligen komma hem. En dag ska han återvända för att fullborda segern. Jesaja säger,   Jesaja 35:4–6 (B2000) 4Säg till de förskrämda: Se, er Gud är här, Han kommer själv för att rädda er.” 5Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. 6Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel.   När den förlorade sonen kommit hem ställer fadern till med fest, han gör allt han kan – han tar det finaste han har. Och Bibeln säger att de som följt Kristus hem också kan se fram emot en fest, en himmelsk bröllopsfest.   Uppenbarelseboken 21:4 (SFB-98) 4Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”   Här har vi det kristna hoppet. En fest i vårt sanna hem. Det är inte en genomskinlig, okroppslig, opersonlig tillvaro i någon mystisk dimension. Det är en fest, med vänner och mat och dryck, sång, dans och skratt. Den upplevs med våra sinnen, den är fysisk och den är i en gemenskap.   AVS LUTNING Jesus gör världen hel igen, och han gör människan hel igen. Han tar vår hemlöshet på sig och öppnar dörren till det sanna fadershemmet och välkomnar oss in på festen.   När en förlorad son eller dotter kommer hem igen blir det fest. Det är det enda rätta. En församling där människor kommer till tro på Kristus är en festande församling, Och vi gläds över hoppet om att Jesus har övervunnit döden och öppnat vägen in till den himmelska festen. Välkommen till oss. Välkommen in i en kristen gemenskap. Välkommen att be tillsammans med någon efter predikan. Välkommen att fika tillsammans efter gudstjänsten. Välkommen in i det eviga livet.   AMEN!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>