1 – En bra start

Tidigarelagd-start-WEBB

Alla får vi någon sorts start i livet – för en del är det flygande start med full fart redan från början och för andra är det kärringstopp… eller ”juiormisstag” som de kallade det på årets rally. Jesus säger genom några olika liknelser att det är som om vi fått lite olika startkapital med oss in i livets firma. Någon har fått 5 pund, en annan 3 pund och en tredje endast 1 litet futtigt pund.

Men till skillnad från tex. Rally så gäller livet inte vem som kommer först i mål, vem som jobbade bäst och snabbast, vem som var störst, starkast och vackrast. Det är faktiskt inte ens själva slutresultatet som räknas – utan vad vi gjort med det vi fick.

Så även om du tycker du inte fick de där 5 punden genom din uppväxt, så gäller det att sluta snegla på dem som fick det bättre och börja fundera på vad du vill göra med de pund du fick.

Alla, och då förstås även kristna människor, kan hamna i offermentalitet och gräva ner sig djupt i tankar som ”det är så synd om mig, jag har inte samma förutsättningar som de andra”. Men utmaningen är att ta till sig orden ”icke genom människans styrka”, eller ”i svagheten blir kraften störst”, och inse att det är faktiskt inte Du som ska dra hela lasset framåt – du uttrycker din vilja att gå med Gud genom att säga ditt ja varje dag – trycka på gaspedalen – sen finns under huven en 600 hk motor som ger dig all kraft och fart du behöver.

 

2 – När starten är avklarad…

fått upp farten

Mitt i livets snurr är det lätt att fastna i enformighet och tristess, eller att bli så upptagen av det som världen och rallyn räknar högt – bra prestationer, karriär, framgång.

Då är det viktigt att ha med den tanken – vad är det egentligen jag lever för? Vem är det jag lever för? Varför riskerar jag livet varje dag? Jo för att Leva – och Leva fullt ut med Herren.

Att köra och sladda på isiga vägar kan nog kännas som en rätt meningslös sysselsättning för den som står bredvid, men jag kan också tänka mig att den som ger sig in i äventyret får sitt livs upplevelse.

Jag sa förra veckan att våra vapen hör hemma i striden – inte på väggen. Det kristna livet kommer bäst till sin rätt om det får gå ut i världen, utmanas, prövas mot livets alla frågor och hårnålskurvor. Där vässas svärdet till att bli det vapen det kan vara. Där kommer Andens ledning, Bibeln, Bönen till sin rätt – där blir de mer än mysfaktorer för egen andlig vägledning hemma på kammaren.

 

3 – Jesus säger – Jag är vägen, sanningen och livet – ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Rallypredikanvart är man på väg 2

Det kan vara svårt att hålla blicken på vägen, att alltid veta vart man är på väg. Vilsen kan alla komma på livets isgata. Men du har fått en kartläsare som sitter i stolen bredvid dig hela tiden. Han är med i samma bil som du, gör samma resa, men han har planen och kartan i sina händer. Lyssna in den ledning du kan få från Bibelordet, från Anden, i bönen, från den kristna kyrkans tradition och läror… Allt det där också tillsammans med en god församlingsgemenskap där man får brottas med livets frågor tillsammans utgör dina noter för livet – även om du kan hamna på tvären ibland och det enda du ser framför dig är ett djupt dike eller mörka skogen – så kan du ändå alltid veta vart vägen går. Jesus är vägen – det är inte en klyscha – det är en av den Kristna trons viktigast sanningar.

 

4 –

genväg

Vi är så vana att försöka fuska oss fram, ta lite genvägar, komma undan med minsta möjliga insats. Det gäller kanske inte alla, men det verkar vara ett djupt mänskligt drag. Lance Armstrong, cyklisten, fuskade sig till all sin framgång. Igår avslöjades en längdhoppare som dopat sig under VM 2005.

Kristet liv är ingen genväg… Snarare uppmuntrar det till en rakryggad hållning inför livet. Här gäller det inte att komma billigast undan, här gäller det att tjäna Livets Herre, inte vara ögontjänare för att hyllas av människor som framgångsrik.

Den sekund eller två du kan fuska till dig på livets vägar går snabbt förlorad när du stöter på en vass sten i dikeskanten och livet punkterar fullständigt. Håll dig på vägen, sök inte genvägar utan sök Herrens vägar, och han skall föra dig ända hem.

 

5 – Ibland kan man ändå hamna vid sidan av…

brevid vägen

 

6 – När hela livet kraschar…

krasch

Då finns Han ändå där – hans käpp och stav de tröstar dig… Ibland går det käpprätt åt skogen, kanske var det inte ens ditt fel… äktenskap kraschar, barn dör, jobbet, huset, ja själva livet vi byggt och lever rycks liksom ifrån oss och plötsligt slår det tvärstopp i en snödriva.

Men efter vinter kommer vår, snön smälter bort och kanske avslöjar nya möjligheter… Det är lätt att fastna i misslyckandet, att inte våga söka nya vägar framåt.

En finländare i rallyt som heter Hirvonen kraschade rejält på en sträcka – bilen rullade runt på taket… på den sträckan var han 23 sekunder efter vinnaren. Det innebär att han direkt efter kraschen gav sig upp på vägen och började köra igen – och han körde nog minst lika fort efter rullningen som före.

Jag säger inte att det är lätt. Och i livet har vi tid på oss att sörja det som går förlorat, att pausa lite och ta omtag… Men passa dig för att fastna i diket, livet gör ont, det är inte rättvist för 5 öre, men livet levs ändå på vägen och inte vid sidan av.

 

7 – Service och Läkedom

service

Gud är den store läkaren – och den store servicemannen – men det är inte alltid våra kroppar som behöver mest omvårdnad, jag tror Gud gör otroligt mycket inom oss som vi aldrig märker. Finjusterar, servar, underhåller, förbättrar.

Nu händer det ju ändå att vi kraschar eller går sönder, då får vi rulla in på serviceplatsen och mötas av den värme, kärlek och omsorg som helar sår och ger ny kraft.

När livet är som svårast och Gud känns som mest avlägsen – sök Honom på gamla vana ställen – där du mött honom förut och där andra människor mött honom förut. Spring inte runt o vela – sök kända källor, och du ska se – kanske såg du Honom inte för att motorhuven var uppfälld och Han var där under huven och mekade med dig hela tiden.

 

8 – Vi lever på Hoppet

hopp

 

9 – Men behöver ha fötterna på jorden…

 

hopp2

Det är hoppet som bör oss, hoppet som lyfter oss, när vi får hoppet för ögonen så är det som det kittlar till i magen lite extra… Men även om det är häftigt med hopp och flyg så behöver vi ha god markkänning i våra liv – för att kunna styra, för att kunna hålla farten, för att möta livets minsta grop, sten och isfläck.

Vi hör inte hemma en halvmeter över marken – vi hör hemma på marken, hos de som ännu inte har, och heller aldrig haft, något hopp.

Det gäller för kyrkan att flyga med stil och finess – hoppet lyfter oss ibland över andra så vi ser ner på dem… eller åtminstone finns risken att den som lever utan hopp ser dig där uppe och tycker du är bra kaxig som flyger runt i livet.

I Hoppet är vi räddade, men på markplan kan vi rädda fler.

 

10 –

mål

Livet har ett mål, och nu tänkte du jag skulle säga att det målet är Himlen… det ska jag säga snart… Men livets Mål är Jesus. Han är starten och han är målet, han är A och Ö, början och slutet. Det är i honom vi lever och är till. Och i honom ska allt – hela världsalltet – en gång sammanfattas.

För på dessa isiga, smala, sliriga vägar är vi på väg mot Kanans land – ett land som kanske inte flyter av champagne men väl av mjölk och honung…

Det är verkligen inte en självklar lära i vår tid att livet har ett mål och en mening, att det finns ett avslut som är något annat än en undergång och en katastrof.

Men vi förkunnar ett Hem, ett Himmelrike där dikeskörningar och kärringstopp är ett minne blott. Där vilsenheten bytts mot klarsynt visshet. Där Gud inte längre behöver serva och plåstra om utan kan uttrycka sin kärlek i en vanlig kram eller med ett varmt leende.

Amen!

You must be logged in to leave a reply.