Text: inledningen till Lukas evangelium eller 1 Kor 15 (speciellt vers 14-15).
Man kan läsa eller studera – man kan granska, kritisera och forska – man kan ta till sig, bli upplyst och uppbyggd.
På ena sidan – granskande av Bibeln som produkt – vad säger den egentligen, hur kom den till…
på andra sidan – en färdig bok med berättelser och undervisning som lär oss hur vi ska leva – en källa att ösa ur när vi behöver vägledning eller kraft i vardagen. Här funderar man inte på vem som skrev eller varför, här låter man inte några småkonstigheter i översättningen hindra mig från att söka Guds vilja.
Många många kristna frågar sig hela livet – kan man verkligen lita på Bibeln – är allt sant – varför saknas vissa versar i GT nu plötsligt i B2000? Varför har en del andra traditioner verser med som inte vi har. Är slutet av Johannesevangeliet verkligen skrivet av Johannes…
Precis som om Mona Lisa skulle bli en ful tavla bara för att det kom fram att det inte var Leonardo som målat??
Vi är uppväxa i, och lever i, en tid där sanning är något verifierbart… där känslor och övertygelse är flum medan sanningen är något konkret – så till den grad att vi tex. Värderar konst inte utifrån hur vacker tavlan egentligen är utan utifrån dess äkthet. Men vi måste också förstå att det sättet att tänka och leva är fullständigt obegripligt för många andra kulturer på vår jord.
Egentligen är det så här enkelt – Jesus själv använde Skriften som belägg för det han sa. Han själv använde skriften som vägledning och Han själv använde skriften som profetsikt ord rakt in i sin egen situation.
Paulus och de andra Nytestamentliga författarna använder också skriften så som de kände den – och den översättning de hade av GT är den vi idag kallar Septuaginta och som man närmast skrattar åt på teologiska institutioner världen över för dess dåliga kvalité.
-VARFÖR skulle då inte Skriften duga åt dig och mig??
Paulus använder dessutom skriften på ett mycket fritt sätt – ett sätt som vilken predikantskola som helst idag skulle döma ut. Jag lovar dig att om jag hade stått på Örebro Missionsskola eller på Teologiska Seminariet och läst som det står i Moseböckerna att en man ska lämna sin mor och sin far och vara med sin fru – Och så skulle jag säga att ”här låter jag det syfta på Kristus och församlingen” – alltså att Kristus var tvungen att lämna sin Fader för att vara med sin kyrka… Då hade jag fått höra ett och annant om postmoderna ungdomar som till och med tror sig kunna styra skriften.
Men det är just så han gör Paulus – se Ef. 5:32 – Här låter jag det syfta på… Det är ju nästan som att sätta sig över skriften, som om Paulus själv kan ta vissa ord och låta dem betyda något nytt… och i den extremt frimodiga tolkningstraditionen står vi också ibland idag och använder Bibelord på sätt som de naturligtvis inte alls var ämnade till från början…
Det är ju detta som är att Bibeln är Guds Levande Ord – även om det är en färdig produkt så talar den ibland genom samma ord helt olika budskap in i helt olika situationer – och inget av det behöver bekymra oss – för det var aldrig tänkt att teologer eller pastorer skulle råda över eller ha kontroll över Guds Ord – Nej, den som kontrollerar, styr och använder Guds Ord är den Helige Ande – och därför är Guds Ord LEVANDE än idag. Därför kan vi läsa om det som vi tror kanske kan vara kärnvapenkrig eller internet eller monetära unioner i Bibeln fast sådant naturligtvis var helt omöjligt att tänka sig för den som från början skrev ner orden.
MEN, min huvudpoäng är att det kan vara dags att kliva ur vår oro för Bibelns tillförlitlighet – det spelar ju egentligen inte så stor roll om en viss berättelse någonstans i GT verkligen går att bevisa och belägga med arkeoligiska utgrävningar… Gud har genom historien bekänt sig till sitt ord genom att använda sitt ord, genom att tala profetiskt genom sitt ord, genom att förmedla kunskap, också övernaturlig kunskap, genom att förmedla helande och framför allt frälsningens under genom sitt ord.
Det kan kännas osäkert för den moderen kristne som gärna vill behålla kontrollen och bedömningsförmågan själv – vi som vill kunna utvärdera och analysera innan vi satsar våra liv på något. Men det är också en trygghet och det absoluta fundamentet för vår tro – vår tro är inte grundad i Bibeln utan i Jesus Kristus. Även om någon kom in genom dörren i denna stund och kunde bevisa fullständigt bortom allt tvivel att Bibeln skrevs ner i slutet av 1800-talet och rakt igenom är en förfalskning – så skulle jag ändå tro på Jesus – för min tro på Jesus är själupplevd och inte baserad på Bibelns texter – det är ju snarare så att jag tror på Bibeln för att jag tror på Jesus – och Jesus bekände sig till skrifterna – så det gör också jag…
Om det omvända skulle hända – att någon kunde bevisa att Jesus aldrig funnits, dött och uppstått – då skulle också min tro på Bibeln rasa – precis som Paulus skriver i 1 Kor 15:17- Men om Kristus inte uppstått, då är er tro meningslös … och lite senare … då är vi de mest ömkansvärda bland människor.
För min tro är grundad i Jesus, rotad i gemenskapen med Honom – och som ett sigill – en absolut garant för detta har jag Den Helige Ande.
Inom Islam kan man lite förenklat säga att Mohammed är profeten och Koranen är uppenbarelsen. För oss är det precis tvärt om – när Gud väljer att uppenbara sig, visa för oss vem och hur Han är – då gör han det genom att framträda i formen av en enkel människa – Jesus. Bibeln är vittnessbördet om uppenbarelsen – ch fyller alltså snarast profeten Mohammeds roll inom Islam.
1 Kor 13:12