Johannes 1 – Ordet blev kött
1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.
14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.” 16 Av hans fullhet har vi alla fått , nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud* och är hos Fadern, har gjort honom känd.
”Vem är han?” Frågan for genom folkmassan i Jerusalem som en löpeld – kommer ni ihåg texten från 1a adventsgudstjänsten? När Jesus kommer inridande i Jerusalem på en åsna… Vem är han? – vem är han? – vem är han? – vem är han? Man ropade, viskade, diskuterade, gav synpunkter.
Vem är han som kommer ridande på en åsna? Vem är han som låter sig hyllas av barnen? Vem är han som man kastar sina mantlar för? Vem är han som man bryter palmkvistar för? Vem är han som hyllas av lovsånger och profetiska citat från Gamla Testamentet? Vem är han som har en entusiastisk lärjungaskara som grips av yra och hänförelse? Vem är han som gör överstepräster och bibelsprängda så upprörda? Vem är han som gör att man smider planer på att döda honom?
Är han en profet? Ja en del ansåg det. Är han en ny jordisk konung? Ja en del trodde det. Är han den som startar revolutionen och befrielsekriget? Somliga ville nog det. Är han en bedragare? Det ansåg många. Är han en sinnesförvirrad galning? En del ansåg nog det också. Är han Messias, den som hela GT hade talat om och utlovat ? Det var många som såg det så.
”Vem är han?” Den frågar ekar genom historien och den hörs fortfarande. Så länge historien fortgår och världen består kommer den frågan att leva – den ständiga Jesusfrågan.
Ingen har blivit så ifrågasatt, så omdiskuterad, så hatad och så älskad som han. Ingen har fått fler förföljare och fler efterföljare än han. Ingen människa har blivit föremål för så många tolkningar som han. Ingen har blivit motiv för så många bilder och konstverk som han. Ingen har gett upphov till så mycket litteratur som han. Ingen har varit ämnet för så många sånger som han.
Det är många som gjort allvarliga och seriösa försök att tysta Jesusfrågan genom historien. Hur enskilda människor än försöker och hur politiska system än myt- eller dödförklarar honom, finns frågan där ändå. När dessa enskilda människor är borta och när de politiska systemen fallit samman, finns frågan om Jesus kvar. Ni vet hur man försökte tysta kyrkan i det gamla Sovjetunionen. Och ändå, i dag finns det fler bekännande kristna i gamla Sovjetunionen än någonsin.
Förra söndagen satt en klasskompis till mig från missionsskolan i en gudstjänst med kinesiska systrar och bröder. En enkel kyrka fylldes i tre våningar med människor som sjöng, bad, läste och lyssnade till orden om Jesus. Hon skriver att det var ca. 700 där klockan 8 på morgonen och detta var inte den enda gudstjänsten den dagen. Det kinesiska systemet har också förnekat och förtrampat Jesus och hans bekännare en längre tid, men i dag brusar väckelsen fram och man räknar med över 100 miljoner kristna.
Det hela är ytterst märkligt. Egentligen var ju Jesus ingen märkvärdig person enligt denna världens sätt att se. Han levde bara ca 40 år och 37 av dem var han en bysnickare i en undangömd stad i Galiléen, en stad vars befolkning närmast var föraktad. Han tillhörde en enkel familj utan tillgångar, han skrev inga böcker, han skapade inga konstverk, han byggde inga hus, han grundade inga universitet, han byggde inga tempel, han gjorde inga omfattade resor, han efterlämnade inga förmögenheter i arv. Han levde ett enkelt och vanligt liv.
I cirka tre år gick han omkring med en grupp människor främst på landsbygden Han talade ofta bara till sina lärjungar, han rörde sig med den tidens marginaliserade människor, han åt med de föraktade och umgicks med tullmän, horor och andra som lite fult brukar gå under benämningen ”löst folk”.
Han hjälpte människor som var sjuka och behövande och han gjorde ibland märkliga under och tecken. Men han dömdes och dödades som uppviglare och hädare och dog en brottslings död på ett romersk avrättningsredskap i samband med den judiska påsken. Men inte ens det var helt unikt… Många före och efter honom dödades på samma sätt som han – många frihetskämpar fick möta korsdöden under det romerska imperiet – se bara filmer som Ben Hur eller den modernare Gladiator.
Vad är det då med Jesus? Varför tystnar inte Jesusfrågan, inte ens i det materiella överflödslandet Sverige? Varför drunknar den Jesusfrågan i skinkspadet och kvävs under julbordets dignande rätter? Varför försvinner den inte i julens köphysteri eller tystnar i det evigt brusande massmediaflödet?
För Jesusfrågan lever verkligen även i Sverige år 2009 – kanske inte på det sätt vi skulle önska – men frågan om Vem Jesus är och var är fortfarande högaktuell. En av de mest kommenterade articklarna på Aftonbladet.se igår var en kort julkrönika av ärkebiskop Anders Weiryd. 90% av inläggen gick ut på att Jesus bara var en sagofigur och att en vuxen välutbildad man som biskopen borde veta bättre än att ljuga för människor och försöka slå i oss myter om julens egentliga budskap… Ja, ni känner säkert igen debatten – och den i sig självt skulle kunna utgära grund för en hel serie bibelstudier eller predikningar… men låt oss idag nöja oss med att konstatera att Jesus väcker reaktioner i Sverige idag – denna enkla julkrönika av ärkebiskopen hade 14 sidor med kommentarer efter bara några timmar – och krönikan i sig självt var inte det minsta kontroversiell utan det gamla vanliga ”Barnet i krubban vill lära oss att dela med oss till de som har det svårare i världen” – inget fel i det – men heller inte något som i sog självt borde väcka sådan debattlusta.
1/ Jesus är enda vägen från Gud till oss.
När Jesus föds in i den här världen, då är det förvisso kanske en top-3 händelse i världshistorien… men det är ändå bara ett led i Guds rörelse genom hela historien. Redan Bibelns första bok berättar om hur Gud själv vandrar i Edens lustgård och ropar till människan: ”Var är du?” Och det trots att människan just har syndat och försöker gömma sig under täta buskage. Men Gud drar sig undan för att ägna sig åt trevligare saker än att ropa på en lomhörd, olydig, mänsklighet. Han söker sig till planeten jorden. Han söker sig till människan. Han ser och vet att hon inte är nöjd med bara det som finns på jorden. Hon har evigheten i sitt bröst, hon längtar, drömmer och söker det som finns bortom bergen, bortom blommorna och sången. Han vet att hon egentligen är på väg till honom, men på krokiga och slingrande vägar.
På Juldagen tar Gud ytterligare ett steg. Den sökande, ropande och gemenskapstörstande Guden får ett ansikte. Julens mysterium och verklighet är just detta: Gud själv blir människa i Jesus Kristus.
Jesus är det enda och fulla uttrycket av vem Gud är. Så skarpt formulerar Jesus det att han säger: ”Den som har sett mig han har sett Fadern”. Och i Hebr. står det: ”…han, Jesus, är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen…”.
Vill du finna Gud ? – svaret är Jesus. Vill du veta vem Gud är? – svaret är Jesus. Du kan söka Gud i historien, i naturen, i ditt inre, i omständigheter, i erfarenheter, men du finner honom aldrig, om du inte finner honom i Jesus.
2/ Jesus är enda vägen från oss till Gud
Vi är alla mer eller mindre flyktingar, vi är hemlösa, vi saknar vårt förlorade paradis och vi har gjort och gör stora ansträngningar för att finna vägen till lycka, frid, frälsning och helhet.
- Vi försöker att självfrälsa oss genom att göra så gott vi kan. Vi tror att våra egna goda gärningar är vägar till Gud och att det räcker med detta.
- Vi prövar andra religioner och tror att de är vägar till Gud och i våra ljusa stunder hävdar vi att alla vägar är lika bra och når fram till slut.
Vår uppfinningsrikedom när det gäller att skapa frälsningsvägar till Gud är imponerade. Det är bara det att de inte når fram! Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig” och apostlarna är lika kategoriska, när de förkunnar: ”Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor finns något annat namn som kan rädda oss”. I den fantastiska Jesushymnen i Fil 2 skriver Paulus: ”Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud fadern till ära”.
Idag, på Juldagen, möter vi Jesus som barnet i krubban, men barnet i krubban växte upp och hade ett budskap som skulle kömma at förändra världen. Och fråga idag, juldagen 2009, är inte om, hur eller varför Jesus föddes en gång för länge sedan i ett stall i Betlehem – frågan idag är – vill du låta honom födas i ditt hjärta? Har du någon liten stallplats över för Jesusbarnet eller säger du som de flesta andra – tyvär, det är fullbelagt…
Du vet, det är OK att ta emot Jesus som det lilla Jesusbarnet i krubban – det är ok att säga Välkommen Jesus, jag har en stallplats över… men bered dig på att den lilla lilla Jesustron kommer växa upp, ta plats, och slutligen förändra dig och dit liv!
Han kommer till dig denna Juldag och han vill att du skall öppna för honom, Han önskar säkert att du ska ge honom finrummet, men Han har nöjt sig med stallplats förr. Han vill flytta in i ditt hjärta – börja leva och bo i ditt liv för att du skall se och lära känna Honom. Han är enda vägen för dig att finna Gud. Han är van att umgås med de som ser sig själva som ovärdiga – man behöver inte vara ren och hel varken på utsidan eller insidan för att börja ummgås med Jesus – men Han vill förlåta dig din synd, befria dig från skuld och skam, föda dig på nytt till nytt liv och visa dig vägen hem.
Någon klok gubbe eller gumma har uttryckt det så här:
”Om Jesus föddes tusen gånger i Betlehem, men inte en gång i ditt hjärta, har du ändå förlorat allt.”
Känner du att det är något du vill eller att du bara skulle vilja prata mer om det här så ta kontakt med mig efter Gudstjänsten – eller kom fram till mig under bönen senare i Gudstjänsten så att jag får be för dig och för din fortsatta vandring med Jesusbarnet i hjärtat.
AMEN!