Ef 1:7-

7I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd 8med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. 9Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början 10och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden. 11I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: 12vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. 13I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning – i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. 14Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.

Jag fick ett SMS häromdagen…

”Hoppas jag inte väcker dig, men jag måste fråga en pastor. Det här med självmord, hur blir det med en frälst som tar självmord, står det något om det? En av mina närmaste har tagit livet av sig”

Nu behöver man lite bakgrund… jag är så van att stöta på sådana här fruktansvärda läror inom kristenheten att jag faktiskt förstod frågan – min fru som jag delade frågan med utan att tala om vem personen var fattade överhuvudtaget inte tanken bakom – hennes svar blev det självklara – ja han kommer väl till himlen förstås, det gör alla frälsta när de dör.

Men, nu finns det sk. Bibellärare och förkunnare i det här landet som hellre förkunnar syndens konsekvenser än frälsningens… De är ute efter att forma helgade efterföljare till Kristus, de är ute efter att få fram andlig växt, forma lärjungar som vill leva rent och helgat för Jesus. Så långt är allt gott.

Men, ska innan man kommer med helgelseförkunnelsen måste åtminstone några grundläggande bitar i den kristna tron finnas på plats, annars blir det bara fel fel fel…

* story * När jag jobbade i Göteborg på secondhand fick jag ett samtal en kväll från en man som ville skänka allt, under samtalet frågade han ”får man behålla Tvn och nån stol tror du?” Det visade sig att han hört en predikan om tionde – vilket han inte gett under hela sitt liv – så nu ville han ”betala ikapp” för att ha en chans på himlen…

Vi måste förstå att en del av våra predikningar – hur väl vi än menar – kan missförstås. Och vi har ett ansvar att lägga grunderna fasta innan vi börjar utmana till helgelse i den högre skolan.

Så, vad händer med en frälst som tar livet av sig?

Den falska läran bakom frågan är ungefär så här – självmord är fel – alltså är det en synd – eftersom livet är en gåva från Gud och människan får inte själv bestämma vem som lever och vem som dör – inte ens när det gäller ens eget liv… Så om du tar livet av dig är alltså din sista handling i livet en synd – så vad händer då?? Himmel eller Helvete?

Mitt svar blev så här – och jag läser det först så går vi igenom det sedan.
”Är man frälst så är man, Guds nåd är inget man syndar sig ur så enkelt. Såväl tron som rättfärdigheten som frälsningen baseras på vad Jesus har gjort – inte på vad vi gör/inte gör.

Frälsningen avgörs alltså av ”tro allena” som Luther sa, tror du på Jesus så är du räddad. Allt det där andra som ni säkert lärt er mycket om – att leva rätt och riktigt på olika sätt – det har med helgelse att göra – viljan att leva närmre och närmre Gud utifrån tacksamheten och lydnaden till Jesus. Som Paulus säger ”Kristi kärlek tvingar mig”.

Självklart kan man säga att det är en synd att inte vilja ha sitt liv, och självklart är det oftast inte ett sekund-beslut utan något man tänkt och planerat länge. Så visst kan man teologiskt säga till den som har självmordstankar att det är mot Guds vilja (synd), men det krävs mer än synd för att komma ur frälsningens grepp.

Bibeln säger ju att det är Gud som fått grepp om oss, inte tvärt om, å han släpper inte så lätt. Det krävs ett medvetet beslut att lämna tron – eftersom det är tron på Jesus som är frälsande. Sen kan man ju naturligtvis säga att den som lever i synd på ett sätt så att man ”skiter i” Jesu vilja – alltså en sorts öppet trots. Då lever man ju inte med Jesus som herre. Då är tron död och hävdar man ändå att man är troende är det alltså en ”tom bekännelse”. Därför kommer inte alla som säger ”herre herre” till himlen enl. Jesus.

Det vi räknar som frälsande tro är ju en bekännelse till Jesus som herre – och då måste man vilja leva under det herraväldet – alltså försöka leva enligt Guds vilja och bud. Men det är viljan som är avgörande, inte om man lyckas eller inte.

Så man kan säga att så länge man kämpar med synden så vill man ju fortfarande ha Jesus som herre -även om man tex i ett missbruk inte har seger så kämpar man och vill bli fri. Detsamma tror jag gäller depressioner eller fruktan eller annat som gör att man brottas med självmordstankar. Det är en kamp mot synden, en kamp som man kan förlora, men om man i sitt hjärta fortfarande trodde på Jesus som herre o frälsare så är man absolut på väg till himlen å ingen annan stans. Det blev långt svar, hoppas det var begripligt :)

Låt oss se på bibeltexten… Den här texten är som en inledande lovprisning, men den är full av i det närmaste juridiska termer.

Friköpts, Överträdelser, Beslut, Arvslott, Sin vilja och sitt beslut, ett Sigill, en Borgen…

-Det är uteslutande Gud som handlar, frälsningen har sin grund i vad Han har gjort – hans vilja, hans beslut… Han har friköpt. Och vi har fått arvslotten – och på det har vi ett värdebevis – ett sigill som en borgen.

Det är ett kontrakt skrivet i blod.

När vi talar om frälsningen så talar vi om omvändelse – att vända sig till Gud. Frälsningen är en inriktning i ditt liv – du har vänt blicken mot Gud och du vill ha med Honom att göra.

Nu kan du fortfarande lite nu och då ta steg i fel riktning – det kallar vi att synda. Det kan innebära att du faktiskt går från Gud, längre från hans närvaro… men det innebär inte att du vänt dig från Gud.

Det finns mycket som får oss att ta steg i fel riktning. Frestelser kan bli för stora. Depression kan fånga oss i ett järngrepp som gör att självmord också för den kristne känns som den enda tänkbara utvägen.

En del för sin brottningskamp med ”öppna kort” inför Gud – kan säga till Gud – Herre du ser mina tanka och känslor, du vet att jag inte vill leva, Herre led mig rätt.

Andra sluter det inom sig och tror att de är helt ensamma i sin kamp.

Men tror du på Jesus som Herre och Frälsare så är du räddad. Det enda Herren ser när han ser på dig är det bländande ljuset från Kristus. All smuts, all orenhet, till och med ren ondska kan finnas i våra frälsta liv, men ändå är det Kristus själv som lyser genom oss.

Nu säger jag ju inte att det är bra – att det inte spelar någon roll hur vi lever eller att man kan leva sitt liv där bort i utkanterna utan att det får några som helst konsekvenser.

Jag skulle till och med säga att den som väljer att ständigt gå från Gud istället för mot Gud faktiskt har vänt sig från Gud. Kanske är det till slut bara munnens bekännelse som finns kvar – en dåres envishet som proklamerar ”jag tror på Jesus” men som rakt igenom hela livet vägrar böja sig för Jesu vilja.

Men det är extremfall.

Låt oss ta ett annat extremfall… Låt säga att en fattig kvinna inte har någon mat att ge sina 3 barn… så en dag när 3-åringen skriker av hungersmärtor så faller hon för frestelsen och snattar ett paket grillkorv på ICA. När hon kommer utanför affären ser hin sig inte för och blir påkörd och dör omedelbart.

Hennes sista gärning i livet var en synd – hon snattade korv på ICA – finns det någon enda som tror hon inte kommer till Himlen?

När vi ger våra liv till Jesus så föds vi på nytt, vi blir nya skapelser, nya människor i Honom. Det är en förvandling som äger rum. Den gamla människan är död och begraven i dopet, en ny har fötts genom Anden.

Det där är inget man liksom hoppar in i och ut ur beroende på tillfällig moralisk status…

Det är självklart att alla som är vända till Gud också önskar gå mot Honom – önskar hans Närhet och närvaro… önskar göra Hans vilja. Det är det rådande tillståndet i våra liv. Men tillfälligheter eller livets omständigheter kan få oss att fatta fel beslut, att till och med gå en bra bit åt fel håll… att kanske till och med tappa ögonkontakt och känna oss helt vilse och borttappade…

Men det innebär inte att vi lämnat Gud. Det innebär inte att Himlen ryckts ifrån oss… Även om vi förskingrar hela arvet och inte bara vallar svinen utan beter oss som grisar också… så är vi fortfarande SÖNER till Gud, och den dag vi vänder hem möter han oss med öppen famn och en slaktad ungtjur.

Fil 3:12 Tro inte att jag redan har nått detta eller redan har blivit fullkomlig. Men jag gör allt för att gripa det, när nu Kristus Jesus har fått mig i sitt grepp.

Rom 8:38, Joh 10:29, 1 Kor 3:11-15, 2 Tim 2:13, 1 Kor 5:1,5

Och han släpper inte taget så lätt… Amen!

1 – En bra start

Tidigarelagd-start-WEBB

Alla får vi någon sorts start i livet – för en del är det flygande start med full fart redan från början och för andra är det kärringstopp… eller ”juiormisstag” som de kallade det på årets rally. Jesus säger genom några olika liknelser att det är som om vi fått lite olika startkapital med oss in i livets firma. Någon har fått 5 pund, en annan 3 pund och en tredje endast 1 litet futtigt pund.

Men till skillnad från tex. Rally så gäller livet inte vem som kommer först i mål, vem som jobbade bäst och snabbast, vem som var störst, starkast och vackrast. Det är faktiskt inte ens själva slutresultatet som räknas – utan vad vi gjort med det vi fick.

Så även om du tycker du inte fick de där 5 punden genom din uppväxt, så gäller det att sluta snegla på dem som fick det bättre och börja fundera på vad du vill göra med de pund du fick.

Alla, och då förstås även kristna människor, kan hamna i offermentalitet och gräva ner sig djupt i tankar som ”det är så synd om mig, jag har inte samma förutsättningar som de andra”. Men utmaningen är att ta till sig orden ”icke genom människans styrka”, eller ”i svagheten blir kraften störst”, och inse att det är faktiskt inte Du som ska dra hela lasset framåt – du uttrycker din vilja att gå med Gud genom att säga ditt ja varje dag – trycka på gaspedalen – sen finns under huven en 600 hk motor som ger dig all kraft och fart du behöver.

 

2 – När starten är avklarad…

fått upp farten

Mitt i livets snurr är det lätt att fastna i enformighet och tristess, eller att bli så upptagen av det som världen och rallyn räknar högt – bra prestationer, karriär, framgång.

Då är det viktigt att ha med den tanken – vad är det egentligen jag lever för? Vem är det jag lever för? Varför riskerar jag livet varje dag? Jo för att Leva – och Leva fullt ut med Herren.

Att köra och sladda på isiga vägar kan nog kännas som en rätt meningslös sysselsättning för den som står bredvid, men jag kan också tänka mig att den som ger sig in i äventyret får sitt livs upplevelse.

Jag sa förra veckan att våra vapen hör hemma i striden – inte på väggen. Det kristna livet kommer bäst till sin rätt om det får gå ut i världen, utmanas, prövas mot livets alla frågor och hårnålskurvor. Där vässas svärdet till att bli det vapen det kan vara. Där kommer Andens ledning, Bibeln, Bönen till sin rätt – där blir de mer än mysfaktorer för egen andlig vägledning hemma på kammaren.

 

3 – Jesus säger – Jag är vägen, sanningen och livet – ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Rallypredikanvart är man på väg 2

Det kan vara svårt att hålla blicken på vägen, att alltid veta vart man är på väg. Vilsen kan alla komma på livets isgata. Men du har fått en kartläsare som sitter i stolen bredvid dig hela tiden. Han är med i samma bil som du, gör samma resa, men han har planen och kartan i sina händer. Lyssna in den ledning du kan få från Bibelordet, från Anden, i bönen, från den kristna kyrkans tradition och läror… Allt det där också tillsammans med en god församlingsgemenskap där man får brottas med livets frågor tillsammans utgör dina noter för livet – även om du kan hamna på tvären ibland och det enda du ser framför dig är ett djupt dike eller mörka skogen – så kan du ändå alltid veta vart vägen går. Jesus är vägen – det är inte en klyscha – det är en av den Kristna trons viktigast sanningar.

 

4 –

genväg

Vi är så vana att försöka fuska oss fram, ta lite genvägar, komma undan med minsta möjliga insats. Det gäller kanske inte alla, men det verkar vara ett djupt mänskligt drag. Lance Armstrong, cyklisten, fuskade sig till all sin framgång. Igår avslöjades en längdhoppare som dopat sig under VM 2005.

Kristet liv är ingen genväg… Snarare uppmuntrar det till en rakryggad hållning inför livet. Här gäller det inte att komma billigast undan, här gäller det att tjäna Livets Herre, inte vara ögontjänare för att hyllas av människor som framgångsrik.

Den sekund eller två du kan fuska till dig på livets vägar går snabbt förlorad när du stöter på en vass sten i dikeskanten och livet punkterar fullständigt. Håll dig på vägen, sök inte genvägar utan sök Herrens vägar, och han skall föra dig ända hem.

 

5 – Ibland kan man ändå hamna vid sidan av…

brevid vägen

 

6 – När hela livet kraschar…

krasch

Då finns Han ändå där – hans käpp och stav de tröstar dig… Ibland går det käpprätt åt skogen, kanske var det inte ens ditt fel… äktenskap kraschar, barn dör, jobbet, huset, ja själva livet vi byggt och lever rycks liksom ifrån oss och plötsligt slår det tvärstopp i en snödriva.

Men efter vinter kommer vår, snön smälter bort och kanske avslöjar nya möjligheter… Det är lätt att fastna i misslyckandet, att inte våga söka nya vägar framåt.

En finländare i rallyt som heter Hirvonen kraschade rejält på en sträcka – bilen rullade runt på taket… på den sträckan var han 23 sekunder efter vinnaren. Det innebär att han direkt efter kraschen gav sig upp på vägen och började köra igen – och han körde nog minst lika fort efter rullningen som före.

Jag säger inte att det är lätt. Och i livet har vi tid på oss att sörja det som går förlorat, att pausa lite och ta omtag… Men passa dig för att fastna i diket, livet gör ont, det är inte rättvist för 5 öre, men livet levs ändå på vägen och inte vid sidan av.

 

7 – Service och Läkedom

service

Gud är den store läkaren – och den store servicemannen – men det är inte alltid våra kroppar som behöver mest omvårdnad, jag tror Gud gör otroligt mycket inom oss som vi aldrig märker. Finjusterar, servar, underhåller, förbättrar.

Nu händer det ju ändå att vi kraschar eller går sönder, då får vi rulla in på serviceplatsen och mötas av den värme, kärlek och omsorg som helar sår och ger ny kraft.

När livet är som svårast och Gud känns som mest avlägsen – sök Honom på gamla vana ställen – där du mött honom förut och där andra människor mött honom förut. Spring inte runt o vela – sök kända källor, och du ska se – kanske såg du Honom inte för att motorhuven var uppfälld och Han var där under huven och mekade med dig hela tiden.

 

8 – Vi lever på Hoppet

hopp

 

9 – Men behöver ha fötterna på jorden…

 

hopp2

Det är hoppet som bör oss, hoppet som lyfter oss, när vi får hoppet för ögonen så är det som det kittlar till i magen lite extra… Men även om det är häftigt med hopp och flyg så behöver vi ha god markkänning i våra liv – för att kunna styra, för att kunna hålla farten, för att möta livets minsta grop, sten och isfläck.

Vi hör inte hemma en halvmeter över marken – vi hör hemma på marken, hos de som ännu inte har, och heller aldrig haft, något hopp.

Det gäller för kyrkan att flyga med stil och finess – hoppet lyfter oss ibland över andra så vi ser ner på dem… eller åtminstone finns risken att den som lever utan hopp ser dig där uppe och tycker du är bra kaxig som flyger runt i livet.

I Hoppet är vi räddade, men på markplan kan vi rädda fler.

 

10 –

mål

Livet har ett mål, och nu tänkte du jag skulle säga att det målet är Himlen… det ska jag säga snart… Men livets Mål är Jesus. Han är starten och han är målet, han är A och Ö, början och slutet. Det är i honom vi lever och är till. Och i honom ska allt – hela världsalltet – en gång sammanfattas.

För på dessa isiga, smala, sliriga vägar är vi på väg mot Kanans land – ett land som kanske inte flyter av champagne men väl av mjölk och honung…

Det är verkligen inte en självklar lära i vår tid att livet har ett mål och en mening, att det finns ett avslut som är något annat än en undergång och en katastrof.

Men vi förkunnar ett Hem, ett Himmelrike där dikeskörningar och kärringstopp är ett minne blott. Där vilsenheten bytts mot klarsynt visshet. Där Gud inte längre behöver serva och plåstra om utan kan uttrycka sin kärlek i en vanlig kram eller med ett varmt leende.

Amen!

Går det att vara hängiven och ändå trygg? Går det att drabbas av syndanöd trots att man är trygg i sin frälsning?

Jag skulle önska att vi vid våra bönesamlingar på tisdagarna i Hällefors och på torsdagarna i Filipstad, kunde ha med oss några enkla böner den tid som ligger framför.

 

Herre ge oss Bönens Ande!

”Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.”  (Sak 12:10 FB)

Jag vet att det inte finns en särskild böneande – det är förstås en helige ande som fyller oss med längtan efter bön och böneliv… Men Bibeln kan tala om det som Bönens ande eller som sanningens ande… så låt oss ändå just nu tala om det som ”bönens ande” – eller en böneanda om du så vill.

Så här skrev Charles Finney, den kanske största väckelsepredikant som någonsin funnits:

Det finns två sorters medel som erfordras för att befrämja en väckelse: det ena påverkar människor, det andra påverkar Gud. Sanningen används för att påverka människor och bön för att röra Gud. När jag talar om att röra Gud, menar jag inte att Guds sinne ändras utav bön, eller att Hans läggning eller karaktär ändras. Men bön åstadkommer en sådan förändring i oss, att det för Gud blir förenligt att handla så som det annars inte vore förenligt med Honom att handla…

…när Guds barn ber ivrigt, har de den rätta inre attityden som gör att Gud kan höra dem. Han har alltid varit beredd att välsigna dem som har en rätt inställning i hjärtat och som ber på rätt sätt.

Bön ingår i en kedja av orsaker som leder till en väckelse, och är en orsak som är lika viktig som att göra sanningen känd. Många har målmedvetet predikat evangeliet för att få människor att vända om, men har lagt för liten vikt vid bönen. De predikade ivrigt, pratade med enskilda personer, och delade ut traktat, men, till deras överraskning, med liten framgång. Anledningen till att de inte kunde åstadkomma mer var att de negligerade den andra formen av uppbackning, vilken är ivrig bön. De glömde att sanningen i sig själv inte har någon effekt utan Guds Ande.

Så långt Charles Finney

Vi behöver fyllas av bönelängtan, vi behöver människor som söker Herrens vilja, som dag och natt utgjuter sina hjärtan för Gud och också hämtar in vad Han har för tankar för oss just nu.

Vi behöver bedjande människor som söker Herren och kan rapportera vid gudstjänsterna vad de tagit emot under veckan. Och vi behöver människor som orkar hålla ut i bön, som orkar leva i bön, som orkar hänge sig åt bön.

Kanske är det för mycket att önska sig människor som näst intill låser in sig i övre salen för att be om Andens kraft i 40 dagar… men vem vet vad som skulle kunna hända.

Problemet är ofta att bönen inte kommer av sig självt… vi har det ganska bra… när nöden står för dörren då kan vi be dag och natt, men hur gör man för att VILJA be, längta efter bön, när allt är frid och fröjd och ingen större fara hotar?

Ja det handlar naturligtvis om att försöka lära sig se vad Gud ser… Det är inte lugn och ro, frid och fröjd, det finns massor av behov, det finns människor runt omkring som behöver Jesus. Det finns människor både nära och långt borta som behöver mat, bostad, befrielse…

Ett sätt att engagera sig är att försöka utsätta sig. Att utsätta sig för nöden genom att aktivt söka den. Det kan handla om att läsa mer om människohandeln, om sexhandeln som håller unga flickor som slavar i lägenheter i vårt land. Man kan engagera sig i arbetet med de misshandlade, de fattigaste, de mest utstötta – och på så vis kan engagemang födas i vårt inre, och ur engagemanget föds ofta bönen.

Men kan man inte längta efter bönen utan nöden? Jo det tror jag, man kan närma sig Gud i en kärleksrelation – man kan närma sig Gud genom tex. Lovsång och tillbedjan. Man kan leva sig in i Guds närhet…

Men allt det där kan ändå falla platt till marken om vi inte får del av bönens ande – om inte Gud själv tänder bönelampan i våra liv…

Så BED, BED, BED att vi får del av Bönens ande i Hällefors och Filipstad. Att Gud reser upp bedjare i våra församlingar. Det kan vara de som ber högt och länge i gudstjänsterna eller tyst kort men ofta hemmavid – men vi behöver bedjare – så bed att Gud lägger ner Bönens Ande i Ditt liv – och i alla andras liv också…

 

Herre utgjut din Helge Ande över oss!

Luk 24:44-49

Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.” 45Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. 46Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, 47och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48Ni skall vittna om allt detta. 49Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Apg 1:8

Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Bed att Den Helige Ande utgjuts på nytt! Jag vet att alla troende har del i Anden, jag vet att Anden finns hos var och en som tror. Jag vet att vi har lite olika språkbruk om det där med andedop eller andeuppfyllelse – men oavsett vad vi kallar det så är det helt klart i Bibeln att man kan vara troende utan att ha fått del av Andens kraft på det där extra sättet som beskrivs vid tex pingstdagen.

Vi behöver andens kraft! Vi kan göra upp planer, be om frivilliga, annonsera och marknadsföra bäst vi vill och kan – och allt detta ska vi göra troget och trofast efter bästa förmåga – men utan Andens kraft i det vi gör faller det ofta platt till marken. Och MED Andens kraft kan vi uppleva hur små oansenliga predikningar som den Petrus höll på pingstdagen på ett övernaturligt vis DRAR människor till Gud!

Be att Du får bli fylld av mer av Anden. Be att vår församling ska få del av Andens kraft igen! Be att alla andra ska få bli fullkomligt uppfyllda av helig Ande!

Vi behöver det! Vi behöver Andens vittnesbörd genom tecken och under. Vi behöver Andens kraft i våra egna liv för att bli modiga och villiga vittnen.

Jag tror man kan undervisa troende människor i 30 år utan att få dem att vittna för sina medmänniskor – men 5 minuter med den helige ande kan få vem som helst att ställa sig på torget och ropa ut att Guds Rike är Här!

 

Bed att han sänder arbetare till skörden!

Luk 10:2 Han sade till dem: ”Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.

Vi behöver hjälp. Kanske finns den hjälpen här inom församlingen. Kanske kommer människor att kliva fram och inta nya uppgifter och utmaningar. När vi ber om arbetare till skörden måste vi också förstå att bönesvaret kan vara vi själva.

Men Bed i alla fall om arbetare till skörden! Vi behöver ungdomsledare! Vi behöver omsorgsmänniskor som besöker våra sjuka och gamla. Vi behöver tröstare och barmhärtiga som orkar möta de sårade och sargade och som orkar dela deras bördor.

Och vi behöver evangelister som modigt förkunnar Guds Rike i våra städer!

Men det här är ingen rekryteringsannons – jag vill inte ha ”några frivilliga” som artigt räcker upp handen och säger ”ok, jag kan väl göra ett försök då”, ”men jag lovar inte mer än ett år”…

Nej, bed att Gud sänder arbetare, att Gud väljer, rustar och sänder! Det kan vara just Du – och jag frågar inte efter dina tidigare meriter. Du kanske aldrig i ditt liv bett för sjuka genom handpåläggning förr – men om Gud kallar dig så är du välkommen att börja tjäna i församlingen. Då kan vi träna dig, undervisa dig, skicka dig på kurser och träningsläger, ge dig bra böcker att läsa, peka dig i rätt riktning… Du kanske aldrig gjort det förut – men om Gud kallar Dig så är du välkommen att ta första steget in i tjänst för Honom!

Så BED, BED, BED att Gud reser upp modiga människor som vågar ta klivet ut och fram och in i tjänst för Gud!

Låt oss stanna där… man kan be om hur mycket som helst… men detta är vad jag känner vi ska fokusera på de kommande månaderna.

Vid varje bönesamling vi har, vid din morgonbön och vid din kvällsbön, låt oss be om dessa 3 – Bönens Ande i våra liv, Andens Kraft i vår församling, och arbetare till skörden!

Luk 7:18-23

18Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar. 19Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” 20Männen sökte upp Jesus och sade: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan.” 21Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka, 22och han svarade: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 23Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

Vem är den yngste profeten i Bibeln? Vi tror på det allmänna prästadömet – att alla tjänster och gåvor är öppna för alla människor. Man måste inte vara prästvigd för att få be för sjuka eller höra guds röst… Paulus uppmanar alla att söka gåvorna – att söka dem ivrigt och att söka fler och fler gåvor… och helst gåvan att profetera.

Så att höra ord från Gud och sedan få förmedla dem är en naturlig del av kristet liv. Jag torr alla kristna hör Guds röst mer eller mindre… och jag tror alla har hört Guds röst någon gång – minst en gång – nämligen den dagen du blev kristen. För Bibeln säger oss att det är inte bara vi som plötsligt bestämmer oss utan Han som faktiskt kallar oss vid namn.

Så, åter till frågan… vi vet att Gud en gång talar genom en åsna i gamla testamentet, vi vet att Gud ibland talar genom mycket mycket gamla människor… och genom människor som inte tror… men vem är alltså den yngste Gud talar genom?

Johannes Döparen – han var inte ens född än… han var ca. 6 månader gammal om jag räknat rätt, alltså 3 månader kvar innan han skulle födas – då möter han frälsaren som just blivit till i Marias mage… och han kommunicerar på det enda sätt han kan – han sparkar Elisabeth i magen så hon också ska förstå att det verkligen är något särskilt med kusinen från landet.

Jag nämnde att Gud också talade genom en som inte trodde… det kanske är att ta i, för han var ändå överstepräst det året… Men Kaifas deltog i sammansvärjningen för att döda Jesus så man kan lungt säga att han i alla fall inte var Guds bästa barn eller en ”god kristen” eller vad vi skulle säga – ändå talar Gud profetiskt genom honom utan att han ens förstår det själv :)

Nu har ändå Johannes börjat tvivla något… kanske minns han inte längre upplevelsen i Elisabeths mage :) Troligen är han fängslad när detta händer, och kanske är det därför han börjar undra – Enligt profeten Jesaja (42:7) skulle han öppna ögonen på de blinda och befria de fångna – men Johannes sitter fängslad och han blir inte fri… så är detta verkligen Messias den utlovade Frälsaren?

Jesus kunde kanske svarat något klurigt… nån liknelse eller så… eller så kunde han helt enkelt sagt ”ja”. Men han säger ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Johannes kände texterna… han kunde profetiorna, så svaret var naturligtvis ett klart och tydligt JA – jag är människosonen, den utlovade.

”blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Det kunde bara betyda en sak – Guds Rike har kommit, det har landat.

Mark. 1:15 – ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!”.

Guds rike är nära. I gamla översättningen stod det ”inom räckhåll”.

När någonting är nära är det inte långt borta. Om Guds rike är nära betyder det att det inte är långt borta. Det innebär att när vi lämnar den här kyrkan så finns riket där också – vart du än går. Riket är nära, Riket är ”ibland er” eller ”inom er”. Det finns inom en armlängds avstånd från alla som du lever nära. Det finns inom en armlängds avstånd från din granne. En armlängds avstånd från din arbetskamrat, från den du möter på gymmet, från föräldrarna till dina barns vänner. Överallt där du går, går Guds rike. Den springande punkten är att vi alla måste förstå detta, så till den grad att vi är beredda att bli som Jesus var vi än går.

För det är ju det som är grejen… Hur skulle man kunna förstå och tro att Jesus verkligen var Messias och inte bara nån av de vanliga galningarna som vandrade runt på landsbygden eller drog sig ut i öknen och predikade och profeterade? Hur skulle man förstå att det inte bara var ytterligare en lära, en ny metod att leva sitt liv efter?

Jo, Jesu svar visar att Riket har kommit – vilket rike? Jo det efterlängtade nya riket – Guds Rike, den nya era som ska göra slut på lidande och nöd. Den nya era som ska upprätta de förtryckta och utstötta, som ska hela de sjuka, ge de hungrande mat och de blinda sin syn… Jesus svarar helt enkelt – se vad som sker där jag går fram – så vet ni att det är Riket ni väntat på.

Det är lätt att stirra sig blind på budbäraren… en enkel man från en lite illa ansedd del av landet, ingen högre utbildning, ingen större framgång eller rikedomar eller politiska kontakter som kunde backa upp budskapet.

Men genom hela Jesu offentliga gärning manifesteras Guds Rike. Det är ett rike av överflödande godhet, med under och tecken som nästan sticker oss lite i ögonen… som när han gör vatten till vin för att göra festen bättre och så att inte brudparets föräldrar ska behöva skämmas. Är det verkligen något att lägga kraft på? Var det verkligen viktigt?

Eller när han väljer att gå rakt över sjön istället för att gå runt den eller låna en båt… eller när han mättar de 5000 med 5 bröd och 2 fiskar – de kunde ju gått hem o lagt mat. Det var ju inte så att de var på väg att svälta ihjäl… lärjungarna ville ju bara att han skulle skicka hem dem så de fick lite att äta för de var hungriga.

Ibland tror vi inte Gud bryr sig om våra ”Lyxproblem”. Så frågar vi efter böneämnen i gudstjänsten och ingen vill säga något – för lite ont i axeln är väl inget att bekymra Gud med när halva jorden svälter. Och lite ekonomiska problem har väl alla så här efter jul… och att det knakar i lite relationer eller att barnen råkar lite illa ut… sånt händer ju alla… En del krämpor har vi till och med fått för oss är naturliga och sånt man får stå ut med när man blir äldre – och visst är en del krämpor vanligare när man blir äldre – men de är lika fullt en del av syndafallet, och Guds Rike har lika fullt kommit också för dessa problem.

På 1a Advent talade vi om Guds Rike som det annorlunda riket – av ett annat slag – ett rike som man inte kan säga ”här är det eller där är det” – det var ett problem för de som levde när Jesus levde, som hade väntat så länge på detta nya som skulle komma, och som hade föreställningar om att det kanske skulle bli ett upprättat fredsrike i Israel, i tiden.

Men Guds Rike är nog fortfarande idag något som kan spränga våra föreställningar fullständigt… Jag är övertygad om att Guds Rike här och nu – mitt ibland oss – är otroligt mycket mer än vi hittills vågat tro och uppleva. Vi ser delar av det i väckelsetider… hur Guds godhet kan flöda in i människors liv på sätt som vi kan tycka är konstigt eller till och med sticker lite i ögonen…

Men Guds Rike är det fulländade fullödiga riket där lidande och nöd inte mer ska finnas. Så när Guds Rike får bryta fram här på jorden så kan det bli en del konstiga kontraster – där överflödande godhet ibland sker medan lidande, nöd och ondska fortfarande regerar runt omkring.

Vi lever i den dubbelheten, det kan vara otroligt frustrerande, men låt oss för den skull inte dra ner eller försöka dämpa det goda bara för att vi inte står ut med att se godhet så nära, eller till och med mitt i – ondskan.

Första gången Jesus sänder ut sina lärjungar är det med uppdraget:

Matt 10:7Förkunna på er väg att himmelriket är nära. 8Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva.

Det handlar om att göra Gudsrikets gärningar redan här och nu. Det innebär att vi möter människor mitt i livet, som det är, men att vi kommer med ord och gåvor från ett annat rike och en annan verklighet.

Evangelium är helheten, och låt oss inte förandliga det hela. Det verkar genom hela Jesu gärning och genom hela den första kyrkans gärning vara ett mycket naturligt samspel mellan det vi ser som övernaturligt och det som är mycket naturligt och jordnära. Så var det tex. Naturligt för de första kristna att hjälpa de fattiga rent konkret med pengar och mat och kläder – trots att de ”hade förmågan” att göra övernaturliga under som helanden.

Befrielse för de fångna är ett tydligt exempel – ena gången är det demonutdrivning och nästa gång handlar det om rent sociala insatser.

Det är också utmaningen för kyrkan idag – att både kunna be för sjuka och driva sjukhus, att både kunna be för befrielse från makter som binder men också se att allt inte är demoner – och med andra handen kunna erbjuda omsorg och lättnad eller behandling och terapi för människor som sitter fast i beroenden eller destruktiva beteenden.

Men min huvudpoäng i dag är att vår kyrka behöver göra ALLA de här delarna för att kunna återspegla Kristus i Filipstad! Kanske kan man vara lite profilerad – lite starkare diakonalt än på helande… ha lite mer tonvikt på glädjebudet till de fattiga än på uppväckandet av de döda eller renandet av spetälska… Men inte desto mindre är vi kallade att gå Kristi ärenden på jorden – och

”Förkunna på er väg att himmelriket är nära. 8Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner”

AMEN!