BloggPastor.se

Predikan, Vasakyrkan 22/3-09 – Årshögtid – Jesus skärper lagens bud.

Matt 5:38-48 - Älska era fiender
Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig. Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

- Igår kväll såg jag en bra film – skicka vidare heter den och i all korthet handlar den om en kille i 7e klass som får i hemläxa att tänka ut en idé som kan förändra världen och sedan genomföra, eller i alla fall försöka sätta planen i verket.

Barnen tycker ju lärarens uppgift är otroligt tuff – men läraren vill få dem att tänka på vad som är möjligt – vad de kan göra var och en för att göra världen lite bättre.

Killen kommer på idén ”skicka vidare” – han tänker att om han hjälper 3 personer och uppmanar dessa 3 att göra likadant – alltså om de blir tacksamma över hjälpen så ska de inte stå i tacksamhetsskuld till honom utan han säger till dem att istället göra likadant mot 3 nya. Ni kan er matematik, om planen fungerar så hjälper dessa 3 första 3 nya var vilket blir 9 – dessa nio hjälper 27, sedan 81, 243, 729, 2187 osv.

Jesu bergspredikan uppfattas ibland som onormalt tuff – Mose lag var tuff nog, och så kommer Jesus och skärper lagens bud… Men Jesu skärpning av buden fokuserar inte på minimikrav utan på vad som är möjligt?

Ja, alltså, det är viktigt att skilja på frälsning och kristet liv. Bergspredikan hålls inför lärjungar, människor som är beredda att följa, som har tagit ställning för Jesus och som älskar honom.

En del brukar säga att Jesus skärper lagens bud för att få oss att inse att vi är syndare – att vi inte räcker till – att vi inte klarar Guds krav i egen kraft… Men jag har svårt att se att det verkligen skulle behövas. Redan Mose lag hade den funktionen…. så inte behöver man höja kraven för att göra människans egna strävanden otillräckliga.

Nej, jag skulle snarare säga att när Jesus skärper lagen så är det paradoxalt nog ett steg i att få oss att sluta tänka lag.

För det är ju detta som är det nya förbundet genom hans blod – att vi inte längre blir frälsta genom laggärningar utan genom att kapitulera inför honom – ge våra liv i Hans händer. Men Jesus avskaffar inte lagen – han fullbordar den – det betyder att Han ensam uppfyller lagens bokstav och öppnar en ny väg till frälsning.

Jesus vill lära oss att tänka motiv och vilja istället för gräns. Istället för det gamla förbundets lagar och regler inför Jesus nåden – oförtjänt godhet – och det är inte bara Guds nåd emot dig det handlar om. Som en del av det nya förbundet förväntar Han sig också att du och jag ska visa oförtjänt godhet gentemot våra medmänniskor.

När Jesus skärper lagen är det alltså inte en ny lista över inträdeskrav till himmelriket han kommer med. Jesu nya ”bud” har ingenting med vår frälsning att göra – det är uppenbart i hela nya testamentet att frälsningen har sin grund i Jesus och inte i lagen.

Nej, den här reformen handlar om att förvandla oss från laglydiga till älskande. Från positionerande till strävande, växande lärjungar. Jesus verkar mena att lagen fick oss att fokusera för mycket på gränserna – på Jesu tid fanns det de som räknade sina steg på sabbaten, som hade en särskild ficka insydd i manteln för att det var förbjudet att bära sin smörgås från kylen till matbordet på sabbaten osv.

Jesus säger helt enkelt – varför frågar ni alltid efter hur lite ni kan göra för att ändå klara gränsen? Fråga istället hur mycket du kan göra. Sluta fokusera på gränserna – fokusera på centrum istället och försök ta dig dit.

Att leva under lagen är som att hoppa höjdhopp – man vet var ribban ligger och det enda som krävs är att hoppa över den – inte högre – bara över ribban. Men det nya förbundet säger ”älska din nästa som dig själv” – var självuppoffrande. Ser du någon som behöver hjälp så vänd inte ryggen. Om någon ber om en skjorta så fundera på om du har mer som han behöver. Om någon slår dig på den högra kinden så vänd honom också den vänstra. Ge extra, ta i så det knakar, fundera inte på vad som är socialt acceptabelt utan gör allt du kan…

Om vi går tillbaks till höjdhoppet så säger Jesus alltså – fråga inte hur lågt du kan hoppa för att klara gränsen utan hur högt du kan hoppa. Jesus tar bort ribban – och alla som med en ärlig insats hoppar efter bästa förmåga klarar sig vidare.

Jag vet att många människor blir rädda när man talar på detta sättet. Man kan inte nog poängtera att det nya förbundet på intet sätt innebär att laglöst liv för den som tror – för människor blir nervösa när staket och gränser tas bort… Man blir vilsen och frågar ”finns det inte längre något rätt eller fel?”. Jo, det hela är mycket enkelt – allt som för dig bort från Jesus är fel, allt som för dig närmare honom är rätt. Sluta fundera på vad som är tillåtet, börja fundera på vad som är nyttigt och gott för dig. Det är svårt att vara vänd mot Jesus om man hela tiden ska se var yttergränserna går.

Det är hjärtats inställning som räknas – inte gärningen. Att önska någon illa är lika illa som att mörda. Att drömma om andra kvinnor eller män visar att ditt hjärta inte längre helt tillhör din partner – då, säger Jesus, är det ett äktenskapsbrott även om det aldrig övergår i handling. Det innebär inte att du ska ansöka om skilsmässa – som om du fortfarande levde under lagen – men Jesu ord ska vara en väckarklocka i dig så att du vänder om och börjar jobba på din relation istället.

När du känner hat eller vrede mot någon är ju inte meningen att du ska anmäla dig till polisen och frivilligt sitta av ett livstidsstraff för mord – men Jesus säger att redan tanken i ditt inre visar att du är på fel väg – det är dags att vända om.

Kristet liv handlar om riktning snarare än position. Frågan är inte var du står utan vart du är på väg. Aldrig om du är innanför eller utanför en gräns utan om du är på väg mot eller från Jesus. I det ljuset måste vi se texten när Jesus skärper lagen – han vill visa oss att vi tänkte småaktigt när vi fokuserar på vad som är tillåtet istället för på vad som är möjligt.

Avslutning:
Bergspredikans etik avslöjar inte främst vårt behov av mer karaktär, utan vårt stora behov av mer av Jesus. Ytterst driver Bergspredikan oss till Jesus Kristus. Han som är större än lagen (”Men jag säger er…”). Han slänger inte en ny lagsamling i huvudet på oss utan vill locka oss till förändring.

Jesus vill väcka vår längtan efter en annan annorlunda värld. Det märkliga är ju att han som skärpte till lagen och kraven på moral och etik, var den som syndarna älskade att umgås med. Syndarna drogs till honom.

Amen!

Trons Kamp – Predikan i Svenska Kyrkan, Filipstad. 8/3-09

Låt duellen börja! – men den här gången är det inte Scotts mot Sara Dawn Finer eller Lilli o Sussi mot BWO – det här gäller en duell med Gud själv!

Trons kamp är inte bara fråga om att tro eller att inte tro – det är inte bara en fråga om tro och tvivel. Trons kamp kan vara en kamp med Gud själv. Frågan för dig kanske inte är om Gud finns eller inte utan vem Han är, varför Han gör som han gör – eller varför Han inte gör tillräckligt…

För ungefär 10 år sen bodde jag med 18 gatupojkar i ett litet ruckel till hus i norra rumänien… sent en sommarkväll ringde en kusin till mig, hon grät i telefonen när hon berättade hur hon ett par dagar tidigare förlorat sin nyfödda dotter. Trots de 250 mil som skiljde oss åt kände jag hennes desperation rakt in i själen när hon sa – be för mig, jag vet inte om jag orkar tro längre… Jag lämnade huset och gick gråtande runt i byn på kvällen. Jag vill minnas att det regnade, men kanske är det bara dramaturgin som kräver , och ur mitt inre föddes en säkert inte helt teologiskt riktig bön, men en bön från mitt hjärta… jag bad Herre, ge henne av min tro… och den självsäkra undertonen i mitt inre ljöd ”jag klarar mig”.

Från den dagen var Gud tyst – långt borta – en del skulle säkert kalla det depression… månader gick och jag hade tappat all motivation, all gnista. hemma i sverige igen nådde jag det som för mig blev vägs ände. En dag drog jag ur telefonen. Satte mig på knä i sängen med en enda bön om och om igen – jag ger mig inte förrän du talar igen – jag ger mig inte förrän jag fått höra dig igen.

Ibland måste man helt enkelt ta ett grepp om Gud och vägra släppa Honom. Ibland måste man helt enkelt vägra acceptera det onda som sker och fortsätta driva sin sak inför Gud.

Var inte rädd att kämpa med Gud – jag tror ytterst det är vad Han önskar mest av allt – fria människor – fri vilja!

Jag har en 4-åring hemma – det finns inget som gör mig mer ledsen än när han inte vågar säga emot mig fast jag vet att han inte håller med mig. Det spelar ingen roll hur lugn och försiktig jag är – ibland krymper han ihop inför mig, kanske helt enkelt för att han trots allt är så mycket mindre, för att han trots allt inte har samma ordföråd och förmåga att argumentera och driva sin sak…

Jag hoppas och vill att han ska känna sig så trygg med mig att han vet att hans åsikt räknas, att han får tycka annorlunda, att han får protestera och skrika. Jag hoppas att jag visar att jag respekterar och tar in hans vilja – även om det inte nödvändigtvis betyder att jag ändrar mig i slutändan… Men jag tror det måste ligga på bordet – annars blir det inget annat än kattens lek med råttan. Om inte mitt beslut, min åsikt, faktiskt kan ändras – om inte Benjamin – min 4-åring – faktiskt kan få rätt ibland – då kommer han heller aldrig frimodigt stå på sig när mitt snabba svar är nej.

Så gjorde den kananeiska kvinnan när hon sökte Jesus för sin dotters skull – hon var inte beredd att bara ta ett nej – hon argumenterar emot Jesus själv och han ändrar sig. Det målar inte bilden av en liten Gud, men det målar bilden av en Gud som är nära och närvarande i våra liv.

Den avslutande och utmanande frågan i en individualiserad ”tänk på dig själv först” tid – en ”laid-back”-tid som vår där ingen riktigt orkar bry sig om orättvisor och lidanden. I en tid när ”kärleken till nästan” begränsats till att skicka ett par SMS på Världens Barn-galan… I denna tid är min fråga till dig:

- Finns det överhuvudtaget någon enda fråga som du kan tänka dig att kämpa med Gud för? Finns där någon enda sak i livet som rör ditt innersta så att du är beredd att skippa käket i ett par veckor för att fasta och be? Finns där den sjukdom, den fattigdom, de lidande barn eller de orättvisor och maktmissbruk som får dig att kasta anseendet, utbildningen och statusen på sophögen för att istället kasta dig själv till marken i desperat bönekamp med Gud?

Fenomenet är inte nytt – predikan är inte en ny fluga för 2000-talets kristna… detta är en urkristen praktik – att kämpa i bön, att be igenom, att offra allt vad världen har att ge för att kämpa trons kamp med Gud

Och med Jesu egna ord om bön avslutar jag nu: Jag säger er – även om han inte ger er det ni ber om för vänskaps skull så kommer han göra det för att ni är så påträngande.

AMEN!